Gästkrönika

Avveckla kvinnojourerna

Gästkrönika

Trycket på kvinnojourerna runt om i landet har ökat och fler personer som söker hjälp blir nekade eftersom det saknas plats och resurser.

Artikeln publicerades 27 maj 2013.

Ideellt drivna jourer arbetar för att kvinnor skall få akuthjälp vid misshandel, kontakt med polis och myndigheter, och skyddat boende för den som behöver fly hemmet.

Våld i nära relationer är mer än den fysiska misshandeln. Ofta föregås det av att offret isoleras socialt, utsätts för psykisk terror och kanske till och med för sexuella övergrepp. En nära relation innebär också ofta någon form av beroendeställning till förövaren. Delar man hem, barn eller ekonomi med den som slår är det inte alltid särskilt enkelt att bryta upp, anmäla och gå vidare.

Både män och kvinnor kan vara offer och förövare av relationsvåld, men förövaren agerar ofta på känslor eller i galenskap, inte sällan osynligt för omgivningen. Till skillnad mot hedersrelaterad brottslighet som är systematiskt förtryck där familjens heder skall bevaras. Familjemedlemmarnas liv kontrolleras, och snedsteg från den utstakade banan kan innebära död.

I Sverige har staten ett våldsmonopol, och det är samma stats grundläggande skyldighet att skydda sina medborgare från att utsättas från våld. Tyvärr har våld i nära relationer länge varit ett undantag, och trots att man utreder om hur man skall förbättra situationen för alla utsatta, är det långt ifrån alla kommuner som kan erbjuda skydd till alla de som utsatts för våld i hemmet.

Kvinnojourernas verksamhet är viktig, men kommunerna kan inte fortsätta med att leja bort socialtjänstens uppgifter till ideella föreningar. Det borde vara kommunen som skall fixa skyddat boende, men de verkar tycka det är en trevligare lösning att förpassa det till kvinnojourerna än att ta ansvar själva. Jourerna i sin tur löser vardagen med eldsjälar som stöttar, knapphändiga projektbidrag, och bildar politiska opinionsorgan vid sidan av för att få uppmärksamhet och genomslag i sina frågor.

För den som lämnar en våldsam partner behövs inte bara akut skydd, utan långsiktiga lösningar. Bostadsmarknaden behöver lägre trösklar så man byta hem permanent oavsett inkomstnivå, den som dagligen hanterat partnerns svartsjuka med att isolera sig från omvärlden behöver bygga upp sitt sociala nätverk igen och det kan vara svårt att få tillbaka tilliten.

I en rättsstat är det samhället som garanterar frihet och säkerhet för individen. Att ge hjälp och skydd när någon utsatts för våld borde vara en grundläggande uppgift att prioritera före det mesta. Trots det är det många kommuner som har misslyckats med att garantera säkerheten för sina invånare. Kanske är det lättare att förbise eftersom offren oftast är kvinnor. Kanske är det bara okunnighet. Oavsett är det ett rättsstatligt misslyckande som behöver fixas genast.