Dags att skrota public service
Det enda som utredningen borde föreslå är att lägga ner allt som har med public service att göra. Tyvärr kommer det inte att hända, eftersom det vore ett politiskt självmord, men public service har överlevt sig själv. I dag tvångsbeskattas fortfarande en viss typ av elektronik som kan ta emot tv-sändningar oavsett ifall de används för det eller inte. Det statliga radion har resurser och sändningsrättigheter de fria kanalerna bara kan drömma om, och de statliga tevekanalerna kan sända produktion efter produktion utan att behöva avbryta för reklam samtidigt som de når ut till i princip alla med tv.
Ibland gör Sveriges Television bra sändningar. Senast under OS fick de god kritik för sin rapportering även om det inte var enhälligt. Vid andra tillfällen, som under valrörelsen, eller Håkan Juholts plötsliga avgång har man brottats med stora problem. Fast det handlar inte om kvaliteten på sändningarna, utan om att public service snedvrider konkurrensen och tar resurser från alla andra som vill göra bra teve och radio.
Man behöver inte längre följa tevetablån för att se på teveprogram, fler och fler tittar i efterhand på webben, laddar ner programmen, eller köper DVD-utgåvan av teveserier. Nättjänster för strömmad TV blir allt vanligare, och i höst kommer till och med amerikanska Netfix att lanseras här. Hela tevemediet håller på att genomgå en förändring. Att ha kvar systemet med att staten driver in punktskatt på en särskild teknisk pryl för att finansiera produktion av allt från realitysåpor till nyhetssändningar, olympiska rättigheter och musikjippon är inte bara förlegat, utan ett hån mot alla som tvingas betala.
Public service-bolagen tränger ut alla potentiella konkurrenter på marknaden tack vare sina ekonomiska resurser. Få andra aktörer har någon egentlig chans att producera nytänkande och intressanta program. SVT kan strunta i att lägga ner resurser och utveckla hållbara affärsmodeller för webbsändningar och nedladdningsbara program, eftersom de har finansieringen tryggad. Trots det jagar de samma tittarsiffror som de kommersiella kanalerna, och andelen smala produktioner är låg.
Det är sorgligt att den styrande majoriteten inte vågar lägga ner public service. Inte minst när allt mer nyhetsrapportering, journalistik och underhållning flyttat ut på nätet och digitaliseras. Kolosserna SVT och Sveriges Radio kan producera intressanta program ibland, men deras blotta existens är ett hinder för fri och oberoende media att utvecklas.
