Det börjar med kärlek

Det blir lättare att ljuga för sina vänner och säga att man inte kan träffa dem och genomföra planer än att hantera sin partners ilska eller svartsjuka, och man står ut med stora känsloutbrott eftersom man hoppas på de där kärlekstopparna man minns från början av förhållandet.

På samma sätt är det lättare att förändra sitt utseende och rutiner för att det blir en lugnare vardag när man gör som man tror att ens partner helst vill.

Till slut tar man själv på sig skulden för alla bråk. När ens partner visar våldsamma tendenser och slår handen i en vägg eller i affekt krossar prydnadssaker så de går sönder tänker man att det i alla fall är bättre än att själv bli slagen. För om slagen skulle komma vet man att man kommer att lämna relationen. Eller när slagen når katten. Eller barnen.

Att som en riksdagsledamot nyligen gjort – säga till en person som lever i en våldsam relation, vare sig slagen börjat än eller inte, att det bara är att lämna – visar att man inte har förstått något av den normaliseringsprocess som föregår våldet. I en värld där den stora kärleken romantiserats i århundraden och där uppfostrande våld i hemmet länge setts som ett naturligt inslag är det lättare sagt än gjort att bara lämna. Många har gett upp andra nära relationer till förmån för den våldsamma partnern, man har blivit isolerad, kanske är osams med tidigare vänner och familj, är ekonomiskt beroende i sin situation, får meddelanden på mobil och dator kontrollerade av sin partner och är rädd för hur reaktionen blir om man tar steget ur relationen.

Ju tidigare man kan ta sig ur en våldsam relation, desto större chans är att man lyckas ta sig ur med livet i behåll. Men då får man inte blunda för de tecken som pekar på destruktivitet, och det hjälper ingen att romantisera svartsjuka, ursäkta dåligt kontrollerande beteende eller att se otyglad ilska och våldsamma utbrott som något naturligt och kärleksfullt.

Det är alltid bättre att lämna en dålig relation än att stanna kvar, och i ett bra förhållande är man aldrig någonsin rädd för sin partner.

Det är långt ifrån alltid som våldsamhet eller destruktivitet syns. En person som manipulerar sin partner kan vara ypperligt duktig på att manipulera resten av omgivningen med. Misstänker man ändå att en vän eller anhörig är i ett uselt förhållande får man inte ge upp utan stötta som medmänniska. Visa att det finns ett liv utanför den dåliga relationen, att det inte är okej att må dåligt för sin partners skull och hjälpa till med en hållbar väg ut.

Allra helst långt före de första slagen kommer, ingen kärlek är värd att betala priset det kostar att stanna kvar.