Gästkrönika

Dinosaurie­politikerna

Gästkrönika

Mandatperioden har passerat halvtid. Det är mindre än två år kvar till nästa riksdagsval, ett år som sammanfaller med det mindre engagerade valet till Europaparlamentet.

Artikeln publicerades 15 oktober 2012.

Gissningsvis kommer partiernas valmaskiner år 2014 att puttra på för fullt från maj till september med endast en kort paus under fotbolls-VM. Men halvtiden nu innebär partiledardebatter och utformande av nya partiprogram. Det är dags för de olika sidorna att börja samla sig och bygga upp sin framtida politik, lokalt och nationellt. Kanske sneglar några på USA där Obama försöker bli omvald, och valrörelsen är mer högljudd än svensk politik någonsin varit.

Den svenska ekonomin går bra nu, men politiken och visionerna är få och sparsmakade. Annars hade knappast debatterna om huruvida ordet ”hen” bör användas eller inte, vilka som sagt dummast rasistiska omdömen i tv, eller att en riksdagsledamot motionerat om söndagsstängda köpcenter, fått så många rubriker i landets medier.

I bland verkar det lättareatt intressera sig för småsaker som kungens kärleksliv när Syrien brinner i fullskaligt inbördeskrig och europakten skakar i sina grunder och riskerar att ta Europas ekonomier med sig i fallet. Inte för att det är något fel med att intressera sig för både högt och lågt. Det kanske till och med är nödvändigt när omvärlden ter sig hopplös. Men det ursäktar inte den visionslöshet man kan ana bland svenska politiker.

Moderaterna och Socialdemokraterna har tävlat om att låta ungefär lika mediokra när de presenterat sina olika budgetförslag. I den senaste tv-sända partiledardebatten upprepades samma floskler som ett halvår tidigare. Bland alla enskilda motioner som skrivits inför höstens riksdagssammanträden är det miljöpartisten som vill stänga köpcenter på söndagar som fått störst uppmärksamhet. I förra veckan höjde riksdagsledamöterna sin egen lön med 1 300 kronor.

”Stolt men inte nöjd” löd en gammal socialdemokratisk valslogan. Det gick sådär, partiet hamnade som bekant i opposition när de ville att alla skulle med och Göran Persson fick avgå som partiledare. På liknande sätt verkar det som om hela den borgerliga regeringen försöker gömma sig bakom finansminister Anders Borgs (M) goda internationella anseende. Allt för att slippa genomföra fler reformer, visa ambitioner eller forma politiska idéer som skulle kunna stöta bort någon.

Det är tråkigt att svenska politikerinte vågar ha fler visioner. Det är att underskatta sina väljare. Sverige är inte en plats isolerad från omvärlden med egna överlägsna system och modeller för hur samhället bäst skall skötas. Snarare behövs det fler intryck utifrån, och en vilja att pröva nya saker. För de allra flesta är utveckling en självklarhet, och mycket har blivit bättre, synd bara att beslutande politiker inte har hängt med.