Ett träsk av förväntningar
Nyligen konstaterades det i en amerikansk forskningsstudie att de allra flesta skillnader mellan män och kvinnor som inte handlade om direkta fysiska attribut kan förklaras av förväntningar. Till exempel visar forskningen att flickor presterar sämre på ett matteprov om de före provet får höra att just flickors resultat brukar bli lägre på den typen av prov. På motsvarande vis presterar flickor bättre på ett matteprov om de innan provet får höra att pojkar och flickor brukar vara lika duktiga på just det provet. Förväntningarna blir helt enkelt självuppfyllande.
Är man säker på sin plats i gruppen, har en bra självkänsla och inte är rädd för att misslyckas, då är det större chans att man vågar ta risker och att man skakar av sig ogrundad kritik eller nedlåtande påståenden. Om man inte känner att man passar in är det lättare att tvivla på sin egen förmåga än att hämta självförtroendet som krävs för att ta nya tag när man stöter på motstånd.
Det kan verka enklare att uppfylla människors förväntningar än att både motbevisa dem och försvara sig för att man sticker ut eller är annorlunda.
Könsroller verkar kanske harmlösa i ett jämställt tvåtusental, när kvinnor och män har nästintill samma lagstadgade rättigheter och skyldigheter. Problemet är att de riskerar att leda till förväntningar och stereotyper som alldeles för lätt är självuppfyllande. Att människor beter sig ”manligt” eller kvinnligt” blir ett problem när de gör det för att passa in och inte för att de vill det, eller när andra människor påtvingar dem sina förväntningar mot deras vilja.
På arbetsmarknaden är kvinnors löneläge ofta sämre än mäns, och det är ett av de tydligaste exemplen på hur förväntningsträsket påverkar.
Vissa säger att kvinnor måste lära sig att förhandla bättre, men kanske är det så att de redan är i ett underläge för att de vet att de förväntas få en lägre lön. Arbetsgivare som förväntar sig att betala mindre, utnyttjar möjligheten och låter därmed mer eller mindre medvetet systemet att fortgå.
När politik används för att särbehandla grupper eller utmåla människor som offer påverkar det omgivningens förväntningar och fördomar. Även när besluten utgår från goda intentioner om jämställdhet riskerar de att slå fel om de bygger på förutfattade meningar.
Det borde inte handla om kvinnor eller män, om hur man ser ut, vem man tycker om, var man är född eller andra ytliga stereotyper som riskerar att bli självuppfyllande och begränsande.
Ju fler människor som vågar sätta sina egna intressen före vad de tror att andra människor förväntar sig av dem, desto färre individer hålls tillbaka av stela fördomar. Men för att nå dit krävs det också att fler funderar på vad man förväntar sig av andra.