Gästkrönika

Föräldrar farligare än skärmen

Gästkrönika

Är följande scenario bekant? Släkten har samlats, flera generationer.

Artikeln publicerades 10 januari 2014.

Efter middagen drar sig de äldre barnen undan till en soffa – och sina mobiltelefoner.

I köket börjar deras äldre släktingar beklaga sig. Hur kommer det sig att barnen inte kan släppa datorn och telefonen? Kan de inte bara umgås istället?

Diskussionen om skärmtid och mobilberoende dyker upp var helst jag stöter på tonårsföräldrar. Barnen kan vara både utåtriktade och sportiga – föräldrarna oroar sig ändå.

Och oron understöds av medierna. I nyheterna beskrivs dagens unga inte sällan som stressade och deprimerade. De rör sig för lite och är utomhus för sällan. Och värst av allt: timme ut och timme in ägnas åt internet. Men oroliga föräldrar borde inte bara skylla på beroendeframkallande sajter som Instagram, Twitter och Snapchat – utan också fundera på sitt eget ansvar.

I boken ”It’s Complicated: The Social Lives of Networked Teens” har den amerikanska forskaren Danah Boyd intervjuat amerikanska tonåringar om deras internetvanor och kommit fram till ett förvånande resultat: tonåringarna är inte främst beroende av tekniken, utan av varandra.

Att de är ständigtuppkopplade beror inte nödvändigtvis på att de föredrar att umgås via tekniska lösningar – utan att det ofta är det enda alternativ som står till buds. Dagens tonåringar har inte tillåtelse att umgås fritt på samma sätt som tidigare generationer. Deras dagar är alltför inrutade, deras frihet att utforska närområdet alltför begränsad. Alltså ser de till att umgås online. Boken bygger förstås på amerikanska förhållanden, där bilberoendet och schemaläggningen av barnens fritid har gått längre än i Sverige. Men en liknande trend – mot ökad kontroll, mindre frihet – finns också i Europa.

Härom året uppmärksammade den brittiska tidningen Daily Mail hur rörelsemönstret förändrats under fyra generationer för familjen Thomas i Sheffield.

Som åttaåring hade farfarsfar George Thomas tillåtelse att gå en mil från hemmet för att fiska. I samma ålder fick farfar Jack röra sig ett par kilometer i olika riktningar. Hans dotter, Vicky, fick som åttaåring röra sig fritt i närområdet – gå på egen hand till parken eller skolan. Fjärde generationen, åttaåringen Edward, rör sig knappt utanför den egna trädgården på egen hand.

I Sverige rapporterasom barn som skjutsas till och från skolan av sina föräldrar och har eftermiddagarna schemalagda med musiklektioner och träningspass.

Ett viktigt skäl till att barnens frihet har inskränkts är förstås ökningen av biltrafiken. Antalet barn som dödas i trafiken har gått ner, i Sverige liksom i övriga västländer – men det beror inte bara på att fordonen har blivit säkrare, utan på att barnfamiljerna anpassat sig.

Men det tycks också handla om ett mentalt skifte. Säkerheten värderas så högt att många barn hindras från att gå på upptäcktsfärder och umgås fritt med vänner utan att ha vuxna som hänger över axeln på dem. Inte konstigt då, att den virtuella världens frihet framstår som så lockande.