Krav, disciplin och känslor

Det hävdade ekonomerna Magnus Henrekson och Tino Sanandaji på DN debatt (6/7). Till stöd för sin tes hänvisade de bland annat till en rapport till Framtidskommissionen, där omkring en sjättedel av drygt 8 000 tillfrågade företagsledare anger de ungas låga arbetsmoral som främsta skälet till att de har svårt att skaffa jobb.

Det är förstås inte hela förklaringen till ungdoms­arbetslösheten – alla de ambitiösa, pålitliga unga som kämpar med näbbar och klor för att få in en fot på arbetsmarknaden känner knappast igen sig. Men Henrekson och Sanandaji verkar onekligen vara något på spåren.

På senare år har allt fler forskare insett att intelligens inte är nog för att lyckas i skolan och arbetslivet. Tidigare i år skapade den amerikanska journalisten Paul Tough stor debatt i USA och Storbritannien med boken ”How Children Succeed – Grit, Curiosity and the Hidden Power of Character”.

Ett ensidigt fokus på kognitiva färdigheter i skolan leder fel, anser han. Det som utmärker vuxna som kan hantera motgångar, fullföljer sina studier och har lyckosamma, meningsfulla liv är istället karaktär – i Toughs tolkning detsamma som optimism, nyfikenhet, uthållighet, självkontroll, tacksamhet, och ”grit” – jäklar anamma.

Sanandaji och Henrekson har flera förslag för att förbättra de ungas sociala kompetens. En expanderad förskola – särskilt för barn till arbetslösa föräldrar. Fler sommarjobb – så att unga tidigt lär sig vikten av att ta ansvar. Samt, inte minst, större fokus på icke-kognitiva färdigheter i skolan. Elever måste lära sig att leverera i tid och att hantera även trista, monotona arbetsmoment, så att de blir bättre förberedda för dagens krävande arbetsmarknad.

Det låter onekligen klokt. Men enligt Tough räcker det inte. Han visar i en rad exempel hur barn som växer upp i stressfyllda miljöer – med föräldrar som är fattiga eller missbrukare, som inte förmår ge sina barn kärlek – påverkas, rent fysiskt. Stressen förändrar den prefrontala barken i hjärnan, som reglerar självkontrollen. Ju mer stress ett barn utsätts för, desto svårare får hen att fokusera och hantera motgångar.

Det låter dystert – men forskningen ger också hopp. En stark, förtroendefull relation kan motverka en del av stressen som barnen utsätts för. Otaliga människor som vuxit upp under svåra förhållanden har vittnat om hur omsorgen från en enda person – en förälder, en lärare eller en tränare – har gjort enorm skillnad i deras liv.

Så krav och disciplin kan nog vara karaktärsdanande, men barnen behöver också känslomässigt stöd. För att lyckas i livet behöver barn uppmärksammas av vuxna, gärna flera, som uppmanar dem att anstränga sig, som stöttar när de misslyckas – och som gläds med dem när de lyckas.

Karin Rebas är generalsekreterare för Bertil Ohlininstitutet.