Gästkrönika

Männen från dinosaurietiden

Gästkrönika

När EU-ministern Birgitta Ohlsson var gravid första gången fick hon förklara för media att hennes man inte var en dinosaurie och kunde ta ansvar för deras gemensamma barn när hon behövde gå tillbaka till arbetet.

Artikeln publicerades 3 mars 2014.

Hon är långt ifrån ensam kvinna i maktposition som blivit ifrågasatt för att kombinera föräldraskap och familjeliv med en karriär, trots att barnet haft en närvarande pappa.

Ohlsson har gjort bra livsval och är nu både minister och mamma, men tyvärr är många män fortfarande dinosaurier som lever efter gamla könsroller. I den jämställdhetsutredning som presenterades i mitten av februari kan man läsa om hur begränsade många män lever sina liv eftersom det är vad som förväntas av dem. Få tar ut någon större del av föräldraledigheten, få deltidsarbetar, och få tar lika mycket ansvar för hushållsarbetet som sin partner.

Män toppar ofta statistiken.De finns där som grupp och är ofta överrepresenterade, oavsett om det handlar om antal personer i en styrelse eller hur många som blivit dömda för brott. Männen sticker ut bland dåliga skolresultat och är oftare överviktiga. De tjänar mest pengar, får bäst vård men dör först.

Mansrollen begränsar, framför allt i heterosexuella relationer. Den ansvarstagande familjeförsörjande maken är fortfarande norm, och män tjänar i genomsnitt mer än kvinnor. Det är svårt att ta ut föräldraledighet, få den tid med barnen man vill, och hålla kvar vid den ansvarstagande allsmäktiga manlighet som romantiserats i århundraden. På samma sätt som det är begränsande för kvinnor att hela tiden förväntas vara den omhändertagande organiserade personen som tar hand om hemmet och barnen, begränsar det för män att hela tiden behöva känna försörjningsansvar och att vara den starke axeln andra kan gråta ut mot.

Politiken skallbehandla kvinnor och män lika, men det är inte politikers sak att lägga sig i hur människor formar sina relationer. Jämställdhet i den privata sfären och hur man som människa förhåller sig till könsrollerna är var och ens eget ansvar. Samtidigt innebär inte det att man som enskild människa bara kan låta allt bero. Det är inte konstigt att den som drar ett större lass i hemmet, eller känner att man ger mer än man får tillbaka av sin partner, i längden mår dåligt av det. Det är svårt med relationer även utan att uppfylla alla förväntningar av omgivningen, och de traditionella könsrollerna hindrar många att lösa till synes vardagliga problem. Kanske måste man inte ha ett välstädat hem om alla tycker det är urtråkigt, kanske måste man inte vantrivas på ett välbetalt jobb för att ha råd med utlandssemestern.

Lagstiftningen skall hålla sig så långt borta från människors privata relationer som möjligt, men det är allas skyldighet att hålla sig borta från att slentrianmässigt förlita sig på stereotyper.

Johanna Nylanderär ansvarig för samhällsanalys på Dataspelsbranschen och fristående skribent