Robin Hood hade rätt om skatt
Citatet är från Disney-versionen av den klassiska Robin Hood-sagan, och många har nog hört det varje julafton i scenen som visar hur Robin listigt tar tillbaka folkets pengapåsar från en sovande prins John och ormen sir Väs.
Robin Hood tar inte från de rika för att ge till de fattiga, nej, han tar tillbaka en stor del av de pengar som den förtryckande statsmakten har bestulit de fattiga på. På samma sätt verkar skatteåterbäringen för många vara en välkommen bonus som fyller kontot lagom till midsommar och semestertider, trots att det egentligen är var och ens egna pengar som staten tvångssparar med låg ränta.
Hade fler protesterat kanske skattesystemet hade kunnat se annorlunda ut, men många upplever tvångssparandet som praktiskt och behändigt. Man överlåter ansvaret för sparandet åt staten och får en klumpsumma varje år direkt i handen. Problemet är att det ger en förskönande bild av systemet och kostar pengar för den enskilda skattebetalaren.
Danmark är ett av de få länder som har högre inkomstskatter än Sverige, men där håller inte staten på pengarna för räntans skull. Systemet är betydligt snabbare. Lämnar man in sin deklaration i mars kan man få pengarna tillbaka redan i april. Om något ändras eller kontrolleras däremellan kan det bli ytterligare en skatteutbetalning.
Har man parkeringsböter eller andra skulder till staten räknas de av före en eventuell återbetalning, och det utgår ränta på pengarna från dag ett – vare sig man skall få pengar tillbaka eller betala. Till skillnad från Sverige där de flesta får vänta ett halvår och få pengar tillbaka vid midsommar, eller i värsta fall avvakta till september eller december.
Skatten finansierar den gemensamma välfärden, var och en bidrar efter förmåga till det som anses viktigt i samhället. Så här under ett valår kan det vara bra att komma ihåg att skatten i sig inte är ett självändamål, poängen är de resultat som skattepengarna kan ge.
Det är inte säkert att en skattehöjning ger fler intäkter till statskassan. Lägre inkomstskatter gör det billigare att anställa, ger fler jobb och i förlängningen mer skattepengar totalt. Om fler är med och bidrar till ett system, som välfärdsstaten, blir det helt enkelt billigare.
Man får heller inte glömma bort att skatt är omfördelning även från låginkomsttagarens lön, och höga skatter minskar möjligheten för många att spara själva, liksom viljan att på egen hand bidra till samhället.
Om man är van vid att någon annan tar ansvar för allt behöver man inte göra det själv, och ett samhälle där ingen vill ta ansvar är dömt att misslyckas. Den insikten illustrerade Robin Hood när han gav tillbaka medborgarna deras pengar. Det får inte valfläskande politiker glömma bort.
Johanna Nylander är fristående skribent och arbetar till vardags på Dataspelsbranschen med samhällsanalys
