Värna friheten att äta vad man vill

Man behöver äta och dricka för att överleva, och det är ett av vuxenhetens privilegier att själv avgöra vad. Det är nog många som vid första matbutiksbesöket efter att ha flyttat hemifrån inhandlat de där frukostflingorna föräldrarna hemma vägrade köpa, testar märkliga smörgåspålägg eller äter popcorn till lunch.

Mat kan vara politiskt, att inte äta kött till hänsyn för djur och natur, att bojkotta grönsaker från skurkstater eller varumärken som beter sig omoraliskt. Kostval kan också bottna i personlig tro eller etiska övertygelser. I vissa fall är maten det enda valet man har, och hungerstrejker kan vara det enda sättet att protestera i isolerade miljöer som fängelser och fångläger.

Vad man väljer att äta i frihet påverkas av miljö, kultur och samhällsstatus. Mat kan symbolisera njutning, livskvalitet och klass, eller bara vara energi som skall in och förbrukas i kroppen.

Ibland får maten oönskade konsekvenser. Dåligt hanterad mat kan göra människor magsjuka och för mycket mat eller dryck av fel sort kan orsaka fetma och andra sjukdomar. Därför är maten trots dess personliga natur ständigt ifrågasatt. Vare sig det handlar om vilken diet man väljer att följa, eller hur råvaror produceras ,finns det både politiker och byråkrater som vill reglera bort möjligheten för var och en att bestämma själva.

Ta mjölken som exempel. Den opastöriserade gårdsmjölken direkt från korna anses på många håll som en delikatess och används för rätter som filbunke och ostkaka, men eftersom det händer att det kommer bakterier i mjölken som kan orsaka matförgiftning, finns det nu förslag att reglera mjölken så hårt att det i princip blir omöjligt att få ta på den.

Detta i stället för att testa mjölken ofta, lära ut försiktighet och låta människor avgöra själva vilka risker de vill ta. Att förbjuda bladsallad som ofta drabbas av ungefär samma smitto-risker har aldrig tagits upp till diskussion. Det är nog många som skulle se det som befängt.

En annan dryck som råkat ut för byråkratiska fingrar är det mikrobryggda ölet. Systembolaget som ju är den enda butik bryggerierna får sälja till, har byggt ett regelverk som är anpassat för stora producenter. Entusiaster som gör omtyckt öl i liten skala på landsbygden har ingen chans när det inte finns något ställe de kan sälja ölet på lagligt. Alkoholmonopolet vars syfte är att hålla nere på drickandet premierar alltså blaskiga billiga ölsorter framför den hantverksmässiga ölen med komplexare smaker.

Det är olyckligt när byråkratin förstör för småproducenter som vill erbjuda fler alternativ att äta och dricka. I synnerhet när grunderna för regler och förbud är moral och regelmakarna glömmer bort att människor faktiskt kan välja själva.