Hammenhög

Vandrande bio kom till byn

Hammenhög Artikeln publicerades

En man med jättemuskler får applåder när han klår upp en klen liten herre. Ett tåg stannar för snabbt för att det ska kunna vara verkligt. En dam förvandlas till en häst.

Alla är de scener ur de stumfilmer som visades på Garaget i Hammenhög på fredagskvällen. Och när de tyska musikerna Gunthard Stephan och Tobias Rank drog in i byn med sina instrument och sin projektor packat i en brandbil från 1969 verkade allt som hämtat ur en film. Under elva somrar har de turnerat på Europas vägar med sin "Wanderkino". Med fiol, piano och känsla för det komiska ackompanjerar de de gamla filmklassikerna så att publiken bubblar av skratt.

På utomhusbio är det ingen som trängs och kastar godispapper. I stället får man röka och skratta hur högt man vill. Fler bänkar och soffor kom fram ur buskarna allt eftersom besökarna anlände i skymningen. Närmare hundra personer hade lockats av löftet om tyst film och levande musik i sommarnatten.

– Man tittar på ett annat sätt när det är stumfilm. Jag lägger mer märke till rörelser och kläder, sa Annika Enlund.

Hon och Jonas Olsson hade cyklat från Borrby för att bland annat se Buster Keatons "The Blacksmith".

– Det är så mycket prat på Tv. Jag gillar filmer som det pratas lite i, sa Jonas Olsson från sin plats på några stora kuddar på marken.

Fiolens gnäll och klagan och pianots finurliga tempoväxlingar omslöt snart sin publik. Projektorn surrade hemtrevligt från sin upphöjda hörna.

– Jag brukar se stumfilm när de går på tv. De är lättsamma och roliga även om de ofta är förutsägbara, sa Boris Lindström från en röd sammetssoffa.

Han och Rose- Marie Östling semestrar på Österlen och for förbi av en slump.

– Det är lite udda, men vi hade an väldig tur som fick plats, sa Ro- Marie Östling.

Inne i Garaget stod musikernas barn Ferdinand Rank och Magdalena Stephan och sålde förfriskningar och popcorn.

– Alles ten crowns, sa de på tysk-engelska.

Och vad passar bättre att dricka till en film utan prat om inte sockerdricka i glasflaska?

– Ein bier, bitte, sa en besökare som snabbt fattade sig i språkförvirringen.