Handbolls-VM

Tungt ansvar på "Matti"

Handbolls-VM Artikeln publicerades

Svensk handboll har stolta målvakts-traditioner. Vid varje framgångsrikt mästerskap har alltid målvakter spelat huvudrollen.Det vilar således ett tungt ansvar på YIF:s förre stjärnmålvakt Mattias Andersson för att årets VM ska sluta lyckligt.

– Jag tänker inte på vad som varit och jämför mig inte med någon annan. Sånt skulle bara skapa onödig press. Jag lever i nuet och är här för att prestera det jag kan, säger Ystadsgrabben.

I VM-premiären fick Mattias Andersson rena mardrömsstarten, rörde inte bollen de första åtta minuterna. Sen levde han upp till förväntningarna som svensk målvaktsetta, motade tio skott och fick 56 i räddningsprocent under första halvlek.

Det tyder på starkt psyke att kunna komma igen.

– Man får inte bli knäckt av tillfälliga motgångar. VM är en lång turnering och jag vet att allt inte hänger på mig. Vi är ett lag som ska göra jobbet tillsammans. Mattias Andersson slog igenom tidigt. Elitseriedebut för Ystads IF redan som 17-åring (mot Lugi), landslagsdebut vid 20 (Egypten) och EM-guld blott 22 år gammal. Rekordungt för att gälla en målvakt.

De flesta brukar toppa karriären långt efter 30.

– Andra får bedöma om jag var ett underbarn. Men jag hade handbollen i blodet och gott påbrå, ler familjen Anderssons landslagsmålvakt nummer två.

Pappa Thomas var stjärna i dåvarande IFK Malmö under 70-talet. Mattias är född i Malmö, blev Ystadsbo fyra år senare.

– Jag följde ofta med på träningar och minns att jag även fick åka i bussen till YIF:s bortamatcher. Pappa gav mig helt klart intresset. Han var också min tränare i pojk-, junior- och A-laget.

Vi som sett Thomas Andersson i aktion kan konstatera att spelsinnet, läsa var bollen ska komma, har gått i arv. Vid tionde landskampen överträffade han farsans nia och det medförde förstås en del gliringar.

Däremot mäter Andersson junior bara 186 centimeter i strumplästen. Kort för att vara målvakt.

– Det påtalades under hela min uppväxt. Fast längden är inget jag kunnat ändra på. Jag har fått jobba efter mina förutsättningar.

I Ystads IF och de tidiga landslagsåren fick Mattias Andersson finna sig i att vara tvåa bakom kanoner som Mats Olsson, Tomas Svensson och Peter Gentzel. Världsstjärnor man inte konkurrerar ut i första taget.

– Jag lärde mig mycket av att studera deras olika spelstilar. Men jag har aldrig försökt efterlikna någon. Kopian kan aldrig bli bättre än originalet.

2003 försvann Mattias från landslaget. 2004-05 hade han problem med ryggen. Det tog sju år att få nästa chans i ett mästerskap, EM i Österrike förra vintern.

Perioden utanför blågult kompenserades emellertid med makalösa framgångar på klubbnivå. Kollegorna i THW Kiel var åter av främsta kaliber.

Först Henning Fritz, tysk landslagsman – och från 2006, franska tävlingsfenomenet Thierry Omeyer, ansedd som världens bäste målvakt under 2000-talet.

– Tyvärr är Omeyer inte lika bra på att samarbeta. Han lever i sin egen bubbla. Vi hade aldrig den typen av kontakt att jag fick tips och kloka råd.

För tre år sen bytte Mattias Andersson till Grosswallstadt för att få mer speltid. Nya miljön gav honom ett lyft. Ranking som etta i Bundesliga förra säsongen och tvåa i räddningsprocent före jul.

– Jag har motbevisat att längden inte har nån betydelse mellan stolparna, säger Mattias Andersson med stolthet i rösten.

Han tackar också Johan Ekengren, mental tränare i Drott, för utvecklingen. Herrarna möttes genom lillebror Andreas i Kristianstad.

– Johan hjälper mig via telefon och mail. Vi lägger tonvikten på koncentration, lugn och självförtroende. Jag vill ha konkreta svar, inget hokus-pokus.

Privat är Mattias Andersson gift med Anna, kvällstidningsjournalist med motor som specialitet. Paret har två barn.

Efter sommaren väntar spel i Flensburg kommande två säsonger. Kontraktet är redan påskrivet. Troligen blir Flensburg slutstationen på den långa resan genom Tyskland.

– 2013 har jag varit utomlands i tolv år. Det får nog räcka. Jag vill gärna avsluta karriären med några år i elitserien.