Han säger själv att detta, det fjärde albumet, är hans bästa och mörkaste. Det kan mycket väl vara så.
"The big up" är ett album om kärlek. Men inte en rosaskimrande romantisk kärlek. Det är ett album om kärlekens förgänglighet, om att vara rädd om livet när man har allt.
Tobias Fröbergs egen beskrivning av skivan som en kärleksskiva tillägnad hans fru Sandra låter lite banal. Men det är långt ifrån en banal skiva han snickrat ihop.
Låtarna håller ihop, bildar en skör helhet och det är svårt att låta bli att lyssna om och om igen. Framförallt "When we go to war" och "I wanna hurt like that" sticker ut och stannar kvar. Tjatiga och trista "Baby! Baby! Baby!" hade däremot kunnat få stanna på någon gammal demotejp.