Vem skrev om spökerierna?

Om inte så hittar ni den på vår webb: se länk nedanför. Men kortfattat så säger signaturen "Orädd österlening" att det nu är dags för alla möjliga myndigheter att ta frågan om spökerier på Österlen på allvar. Inte minst med tanken på den stundande turistsäsongen. Det är lite oklart vad insändarskribenten vill ska ske – han/hon säger sig inte vilja ha varken häxjakt eller exorcism men föreslår att vi ska slå oss ner och diskutera saken. Som exempel på förhäxade ställen nämns Knäbäck, Tunbyholm, Grevlunda och Södra Mellby kyrka.

Det var länge sedan jag skrattade så gott. Och enligt en vanligtvis välunderättad källa på Österlen så är detta en stor "snackis" på trakten.

För det första måste vi slå fast att det är väl självklart att det spökar på Österlen. Att det finns gott om spöken vet vi alla. Det handlar bara om hur vi ser på vår omgivning och hur livlig fantasi vi har. Tror man på spöken så gör man. Själv tror jag på jultomten.

Men nu till den stora frågan i sammanhanget; vem har skrivit insändaren och är den seriös och vad vill egentligen skribenten med texten?

Enligt min källa är den allmänna uppfattningen att det är någon som skojar med oss. Det tror jag också. Texten flyter ut i för många osannolikheter som att museet i Simrishamn och kommunen skulle sitta inne med hemlig kunskap och att byalagen gått samman om en skrivelse till myndigheterna. Hade det varit sant hade det funnits ännu större anledning till gapskratt.

Men jag har en annan teori. Över hela världen förvaltar man sina spöken och slår mynt av dem och arrangerar "spökturer" eller erbjuder övernattning i hemsökta hus. Det är en kul idé och jag tror att någon har planer på att starta sådan verksamhet även hos oss.

Läser man texten noga förstår man att det är en människa som arbetar med språket som verktyg som skrivit insändaren. Den är välskriven och lockande och utmanande. Det kan vara en reklam-nisse eller en journalist eller en författare som varit framme. Och när nu denna insändare får uppmärksamhet har man så att säga krattat i manegen för det kommande spökföretaget. Eller så är det bara ett gäng som haft skoj en blöt kväll.

Minns ni grishalsdebatten? En påstådd stockholmare skrev en insändare om att familjens barn grät när de såg reklamskyltar för grishals i våra butiker. Det gav genklang i hela landet. Och den texten var enbart ett skämt.

Det finns de som fortfarande tror att det var jag som skrev den för att sätta lite fart på livet. Så kan det ha varit. Och även denna spökhistoria skulle jag kunna tänka mig att ha skrivit. Men är det så? Frågan kvarstår: Vem?