Tjockpojkarna behärskar storbandsstuket också, med en förunderlig botten i ståbas och blås, prytt med vispar och smäktande twang- och klanggitarrer.

Viljan att greppa över allt från Sinatra till finskt dragspel och mariachisväng gör det visserligen lite teatralt, men över lag är det imponerande och fullvuxet. Och stencoolt. Kolla själv på KB i Malmö 25 oktober.

Kanske är det mest förunderliga hur modernt det låter, trots fasta rötter i Roy Orbison och Elvisballader. 1958 och 2008 på samma gång, starkt jobbat.