Insändare

Alternativ fakta och osmaklighet

Politik Artikeln publicerades
Mike Enocksson (S)
Mike Enocksson (S)

Den 22 juli valde Nils-Eric Sandberg, som så många högermän innan honom, att försöka tvätta rent högerns rykte genom att hävda att nazismen och fascismen i själva verket är vänsterideologier.

En förkortad version av den här texten publicerades i YA:s printuplaga 25 juli.

Det är alltid lika irriterande när dessa uttalanden uppstår, inte för att de är sanna utan därför att de saknar all vetenskaplig legitimet.

Sandberg refererar bland annat till Hayeks ”The Road to Serfdom” från 1944 som en av källorna som kopplar an nazismen till vänstern. Det är korrekt att så är fallet. Men om man nu också faktiskt läst Hayeks bok så inser man att det är en nyliberal politisk pamflett, där avsikten är att försöka koppla an den socialdemokratiska rörelsens strävans efter reglerad marknadsekonomi och en skattefinansierad välfärdstat med totalitära ambitioner likt de i tredje riket. De socialdemokratiska regeringar som tillträdde runt om i Europa efter kriget bevisade den totala motsatsen.

Skulle en vara intresserad av att gå till urkunden av nazismen, det vill säga Hitlers Mein Kampf, så hittar en också där att Hitler inte har någon avsikt av att avskaffa kapitalismen, så länge den tjänar nationen och inte den ”internationella börsjuden”. En vänsterideologi som vill bevara kapitalismen, och detta utifrån rasistiska och nationalistiska föreställningar, blir svår att klassificera som en vänsterideologi. En vidare analys av den politisk teoretiska kopplingen mellan nazismen och socialismen gjordes också i undertecknads kandidatuppsats från 2013, ”En socialistisk chimär? En studie om den politiska teorin hos nationalsocialismen”.

En klassiker bland högermän är också att referera till ordet ”nationalsocialism” och därmed hävda dess vänsterideologiska koppling. En klassificering av nazismen som en vänsterideologi på grund av att de har ”socialism” inskrivet i sitt partinamn skulle bli underkänd som en idéanalys på vilken statsvetenskaplig institution som helst. Snarare så använde nazismen ”socialism” i sin eget ideologi- och partinamn som en strävan att locka till sig arbetarklassens röster, vilket också gjordes, men främst de som inte var fackligt anslutna.

Vad gäller den praktiska politiken så finns det en annan akademisk studie att läsa, ”Against the mainstream: Nazi privatization in 1930s Germany” av den spanske ekonomiprofessorn Germá Bel. Han lyfter i sin studie fram hur nazityskland i stor utsträckning privatiserade många av de statligt ägda verksamheterna. Hitler tog också makten i Tyskland med stöd av de konservativa och delar av den finansiella eliten i samhället, utifrån det upplevda hotet från den växande kommunismen. Hitler cementerade också makten inom naziströrelsen när han 1934 rensade ut ledarna av partiets vänsterfalang, Ernst Röhm och Gregor Strasser. Dessa hyste anti-kapitalistiska åsikter och stod därmed i vägen för att kunna konsolidera det nazistiska maktövertagandet med hjälp av den finansiella eliten.

Gällande George Sorel så är det felaktigt att han grundade fascismen. Fascismen som politisk rörelse grundades av Mussolini i slutet av 1910-talet och där den politiska filosofin sedermera utvecklades av Giovanni Gentile och fick sitt utlopp i La dottrina del fascismo från 1932. Sorel var däremot en inspiratör till den fascistiska rörelsen och den fascistiska filosofin, och själv influerad av Marx. Men det blir ett logiskt felslut och intellektuellt undermåligt att hävda att fascismen är vänster för att en av dess influenser i sin tur var influerad av en filosof hos vänstern.

Men vi kan lägga allt detta åt sidan i en malström av idédebatt som aldrig kommer ta slut eftersom vissa hellre lever i en verklighet av alternativ fakta snarare än riktig fakta. Det riktigt osmakliga i allt detta är dock inte den intellektuella ohederligheten, utan att Nils-Eric Sandberg tyckte att det var passande att publicera sin ledare där han kopplar an nazismen och fascismen med vänstern på minnesdagen av Utöya-attentatet den 22 juli 2011. Ett attentat där 69 socialdemokrater dödades och över 110 skadades – av en högerextremist.

Adrian Magnusson (S)
Adrian Magnusson (S)

Mike Enocksson (s)

Adrian Magnusson (s)