Brist på insikt om hur naturen fungerar
Det är riktigt att Östersjön behöver en räddningsplan och den behövs mot den starkt negativa påverkan som människan är skyldig till.
Utsläpp av gifter och kemikalier, nedskräpning med inte minst plast, drivgarn och girig överfiskning går hårt åt havet som vi delar med åtta andra nationer.
Men Östersjön hotas naturligtvis inte av säl och skarv. De är naturliga invånare i vår fauna som vi ska dela havet med.
När fiskarna tagit ut kvoter som är långt över vad som är hållbart, och fisken förgiftats, då läggs skulden på de varelser som också har rätt att livnära sig på fisk, och som måste göra det.
Att som Jessica Polfjärd beskriva storskarvens födointag som ”allvarligt hot” avslöjar bara brist på insikt i hur naturen fungerar och ett förlegat synsätt som tyvärr är vida spritt bland politiker.
Skyddsjakt på enstaka särskilt besvärliga individer må var berättigad men detta blir ju orimligt när det gäller storskarven. Utav de cirka 25 000 öarna i Östersjöns skärgårdar använder storskarven en minimal bråkdel för häckning. På lång sikt gödslar de öarna som så småningom återfår en ännu rikare vegetation.
Att erkänna människans skuld och grova missbruk av naturen är oerhört svårt på många håll. Syndabockar ska ständigt utses så att missbruket kan fortsätta.
Det nyligen aviserade förbudet mot torskfiske i södra Östersjön, om än temporärt, är en åtgärd som är så mycket mer effektiv, human och hållbar än förföljelse av storskarv och andra utpekade arter.
Arne Ohlsson
Skånes ornitologiska förening
