Annons
Insändare

Det kom ett brev med ett tragiskt besked

Häromdagen damp det ner ett brev hos våra asylsökande vänner, lantbrukarfamiljen Hosseini, från byn Jaghori vid Ghazni i Afghanistan. Migrationsverket meddelade att familjens bostad i närheten av Borrby ska sägas upp inom tre månader.
Integration • Publicerad 6 februari 2018
Detta är en insändare i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Migrationsverket skulle skaffa ny bostad ”någonstans i Sverige, men några garantier för att det blir i Skåne kan vi inte ge”, som Migrationsverkets handläggare uttryckte saken.

Det var ett brev som gjorde en redan tidigare pressad situation än värre. Ovissheten och rädslan hos familjen är nu på sammanbrottets gräns. Den redan traumatiserade mamman, Padsha Hosseini, ringde mig och grät i telefon och jag och sambon Marianne åkte hem till familjen.

Annons

Marianne, och andra medkännande vänner, har flera gånger tagit Padsha till läkare och psykiatriker när hon brutit samman av oro för familjen, som består av mannen Esmat och de minderåriga barnen, Ali, Same, Atiq och Setash.

Det som gör situationen närmast absurd är att familjens asyl-fall ska behandlas av Migrationsdomstolen i Malmö den 14 mars, det vill säga om drygt 40 dagar. Vän av ordning undrar om vänster hand på Migrationsverket vet vad höger gör när de flyttar familjen till ”någonstans i Sverige” samtidigt som familjen bävande inväntar domstolens förhör – som ska vara muntliga - i Malmö.

Det betyder att Migrationsverket får betala för resan, plus alla andra kostnader för familjen, när de ska åka ner till Malmö från – gud vet var! Är det begåvat…? Och framförallt – är det humant?

Jag kritiserar inte Migrationsverket för att mottagandet blev si och så efter 2015 års flod av hjälpsökande. Men de som vi tog emot bör väl få en rättvis behandling när de ändå befinner sig i landet. Är det rättvist att rycka upp barnen från deras skola för att Migrationsverkets hyreskontrakt med hyresvärden löper ut? Och är det rättvist att förorsaka ännu mer tårar hos Padsha (och Esmat, som också gråter stilla)?

Detta samtidigt som säkerhetsläget i Afghanistan försämrats den senaste tiden så pass mycket att svenska ambassadens personal beordras att åka hem.

Bomber i Kabul, bomber i Jalalabad, fler bomber i Kabul. Bomber mot hotell, bomber mot poliser, bomber mot civila.

Och våldet kryper allt närmare Hazar-familjen Hosseini. Senast vi träffade Padsha och Esmat berättade de att en kvinna hade mördats. Platsen var Jaghori. Den plats Padsha absolut inte vill utvisas till.

Padsha, barnen och Esmat vill stanna här i Sverige. Låt dem göra det, menar vi.

Leif Möller

Ystad

Annons
Annons
Annons
Annons