En sviktande välfärd i Ystad

Ett beslut om stöd till till exempel ett gånghjälpmedel förhindrar troligtvis fallolyckor med skador och frakturer som följd vilket kräver behandling eller operation av höftfraktur med rehabilitering, sjukhusvistelse vilket i sin tur leder till ökade samhälls- och humankostnader och belastning på akut- och slutenvård.

Vi socialdemokrater vill inte att den som redan har en ansträngd ekonomi ska tvingas välja bort sina behov av hjälpmedel.

Att byta ut varm mat som lagats från grunden, eller delvis med halvfabrikat, till processat helfabrikat med låga halter protein och höga kolhydrathalter är ett dåligt alternativ med risk för undernäring. Detta kan väl knappast kallas valfrihet, eller hur? Valfrihet till vad och för vem? Att välja mellan olika färdigrätter?

Många som idag får varm mat levererad har inte möjlighet att själv ta sig till någon mataffär för att själv välja sin mat utan är hänvisade till matinköp via kommunal hjälp. Vem ska bistå med uppvärmning av maten? Är det hemtjänsten? Vad blir då besparingen?

Utevistelse en timme i veckan. Äldre har ett ökat behov av D-vitamin som vi får från solen under sommarmånaderna. Minskade möjligheter till rörelse och solljus leder till muskelförtvining som i sin tur leder till nedsatt balans och rörlighet med ökad risk för fall.

Är det på de anhöriga som ansvaret nu ska läggas? Många anhöriga är redan är hårt belastade och kanske själv drabbade av hög ålder och sjukdom. Tio timmars avlösning per månad, vad räcker den tiden till? Matinköp, apoteks-, frisör- eller läkarbesök eller till en tvättid i veckan. Knappast till egen tid för vila eller rekreation.

Välfärden i vårt samhälle ska vara som starkast när vi är som svagast. Hur kan en sviktande välfärd då fungera som skyddsnät, fånga upp och stötta när vi på grund av sjuk- eller ålderdom, helt eller delvis förlorar vår självständighet och vårt oberoende.

Birgitta Cestrone Nyman (S)

Sjuksköterska och ledamot i socialnämnden