Ett samhälle med dubbelmoral
Att vilja integrera människor med annat ursprungsland i vårt samhälle kan inte fungera om vi samtidigt segregerar dem från samhället. Artikel 7 i de mänskliga rättigheterna:
“Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.“
Att alla ska stå lika inför lagen är en självklarhet för många, men stämmer det? Står alla lika inför lagen?
Är den här lagen som lyfts upp om att man ska kunna visa upp ett utdrag ur belastningsregistret sedan tio år tillbaka lika för alla? Med efterforskningar har jag kommit fram till svaret att nej, det är inte lika för alla om vi begär att nyanlända ska avskedas om de inte kan visa utdraget sedan tio år tillbaka.
Om nyanlända ska avskeda så ska vi även avskeda alla förskollärare som är under 28 år, eftersom de kan heller inte visa upp utdraget sedan tio år tillbaka, men de får dispens?
Skulle de nyss inte vara lika för alla i vårt samhälle? Det här blir därav en diskriminering.
I samma samhälle vädjar vi om att få in fler förskollärare och lärare inom barnomsorgen. Vi har personer som vill arbeta inom barnomsorgen, men dem ska vi avskeda?
I dagens samhälle är det brist på lärare, förskollärare, undersköterskor och många fler andra jobb. Vi har frivilliga som vill arbeta inom de här olika yrkena, men dem segregerar vi från vårt samhälle och låter de inte jobba?
Att bygga upp ett samhälle där vi vädjar om anställda, samtidigt som vi inte låter människor jobba gör att samhället fallerar.
Dags för en förändring? Dags att bryta dubbelmoralen eller fortsätta och se hur samhället fallerar bit för bit?
Vi kan inte bygga upp ett samhälle med dubbelmoral, samtidigt vi blundar för hur verkligheten ser ut.
Sara Gustafsson
17 år
