Insändare

Orättvis hatkampanj mot alla män

Kerstin Cedergren ,
Foto:Fredrik Sandberg/TT

Rubriken är en beskrivning på hur jag uppenbarligen varit i alla mina år – ingen har, tack och lov, tafsat på mig eller kallat mig “räliga” saker eller visat mig sina ”juveler”.

Tänk, jag är kanske den enda kvinna i Sverige, ja kanske i hela världen, som sluppit detta. Trots att jag pluggat tillsammans med manliga kamrater och jobbat med manliga kollegor i många år, så har jag aldrig utsatts för några som helst sextrakasserier. Har heller inte sett/hört kvinnliga kollegor utsättas för det.

Vad är det då kvinnor menar med sextrakasserier? Hörde på radion en kvinna säga, att om en manlig arbetskamrat berömde hennes klädsel en dag – ja då trakasserade han henne, han hade säkert en baktanke.

En ung kille berättade att han kramat om sin flickvän bakifrån då de fixade mat i köket – han inser nu att han då sextrakasserade henne.

Några påstår till och med att pojkar på dagis, lekis och lågstadiet tafsar på flickorna. Om de små pojkarna råkar nudda vid flickorna i leken så ska man kanske inte genast se något sexuellt i det och hysteriskt ropa att det är trakasserier.

Små barn (även små flickor) är nyfikna på varandras olikheter och vill gärna titta och utforska - helt oskyldigt.

Den hatkampanj som nu pågår mot alla män upplever jag som orättvis. Nu går drevet och då hänger säkert många på av bara farten.

Är det verkligen trovärdigt att så gott som varje kvinna råkat ut för den här typen av män? Det stämmer absolut inte med min verklighet. Och säkert inte med alla andras heller. En sansad debatt vore på sin plats.