Insändare

#Metoo – en häxjakt eller revolution?

Metoo ,
Foto:
Kampanjen #metoo på sociala medier där kvinnor delar med sig av erfarenheter av sexuella övergrepp.

I veckan fick vi i Aktuellt se en kvinnlig journalist, en av dem som startade den svenska me-too-rörelsen.

Hon förklarade att det som nu pågår mot männen är ”en revolution och vid revolutioner kan det också bli fel, så att även någon oskyldig drabbas, men sedan blir det bättre. Det är bara att fortsätta”, sa hon.

Jag vill påpeka att vid revolutioner drabbas både män, kvinnor och barn. Och allting blir inte alltid bättre efter revolutioner.

Jag tycker att det som pågår nu är en veritabel häxjakt på alla män, ja faktiskt alla män drabbas av det. Man vill peka ut man efter man och - kanske inte bränna honom på bål - men se till att han måste ut i offentligheten med namn och allt. Helst ska han förlora både jobb och familj, få forskaranslag indraget, uteslutas ur alla sociala och politiska sammanhang, ja helst mänskliga relationer också och bli en paria i samhället! Ofta enbart på hörsägen. Man kan inte längre skilja mellan ”ett plumpt skämt” och sextrakasserier.

Åldern är också viktig - män över 60 år är alla ”äckliga gamla snuskgubbar som ska håll tyst om unga kvinnor”, har det låtit!

Förr hette det att kvinnor gärna ville ha komplimanger för både kläder och frisyr. Om en man idag berömmer en kvinnas nya glasögon eller nya klänning betraktas det istället som sextrakasserier (”han har säkert äckliga fantasier”)!

Dessutom är det ju inte enbart män som sextrakasserar kvinnor. Inom damfotbollen har vi hört om både tafsningar och våldtäkt kvinnor emellan. Hur ska ni hantera det?

De ”folkdomstolar”, som nu upprättas av kränkta kvinnor, har ingen behörighet att döma män. Har någon, i lagens mening, gjort ett grovt brott så ska vederbörande ställas till svars inför en riktig domstol, som enligt svensk lag inte får döma någon enbart på hörsägen.

Kerstin Cedergren