Insändare

Insändare: En välregisserad föreställning

Ystad Artikeln publicerades

Manus: Petter Birgersson, YA. Regi: Kristina Bendz (M) och Paul Svensson (SD)

I torsdags kväll var det kommunfullmäktige i Ystads gamla Rådhus. Förväntansfulla ledamöter samlades för att välja representanter till fullmäktiges presidium.

Mötet skulle bli historiskt, eftersom det för första gången i historien var en kvinna som var nominerad till ordförandeposten, nämligen socialdemokraten Cecilia Magnusson-Svärd, som under denna mandatperiod haft posten som vice ordförande.

En mycket kompetent kvinna som står för ett modernt och progressivt tänkande, med socialt patos och som står för alla människors lika värde.

Moderaterna nominerade en motkandidat, Henrik Plantin. Redan här kunde man ana att något bestämts i förväg, eftersom de borgerliga har 16 mandat, S, C, Mp o V har 24 mandat och SD 9. Alltså i realiteten kunde inte Plantin bli vald.

Nu gick ridån upp och skådespelarna intog sina positioner i detta drama.

Sverigedemokraterna begärde ajournering, alltså en paus för egna överläggningar. Naturligtvis var detta en del av föreställningen, som nu gick in i andra akten.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna njöt av spänningen i lokalen, samtidigt som man redan kände till utgången. Man hade redan kommit överens med Sverigedemokraterna om att stödja den moderata kandidaten.

Personval sker alltid med slutna valsedlar, och nöjda borgerliga ledamöter och sverigedemokrater såg redan nu ut att njuta av segersötman.

Efter ”olidlig” spänning kom resultatet av omröstningen. Plantin (M) hade fått 25 röster och Cecilia Magnusson-Svärd (S) 24 röster. Alltså var Plantin (M) vald till ny fullmäktigeordförande.

Följaktligen blev det inte ett historiskt val på det sättet att den första kvinnan blev vald till fullmäktiges ordförande. Istället blev det historiska under den här kvällen att M, KD och L valde att samarbeta med Sverigedemokraterna, ett parti med rötterna i vitmakt-rörelsen.

Moderaternas försäkran från nationell nivå om att varken ”samarbeta, samtala, samverka eller samregera med SD” är bara dimridåer, och i flera kommuner har nu samarbete inletts.

Dessvärre finns det bruna inslaget nu även i Ystad. Det som är skillnaden mot andra kommuner i Skåne är, att här deltar även Liberalerna. Nationellt sätter L gränsen väldigt tydligt, inget som helst beroende av Sverigedemokraterna.

I Halmstad valdes för någon vecka sedan en socialdemokratisk kvinna till kommunalråd enligt den Birgerssonska metod, alltså med SD:s stöd.

Två dagar efter valet lämnade hon in sin avsägelse. I Ystad är frågan om Plantin (M) kommer att visa samma kurage och avgå, men han är säkert bekväm i den ”bruna” stolen?

I december ska representanter till nämnderna väljas, då måste rimligen Liberalerna känna till att det krävs samarbete med SD, för att välja ett moderat kommunalråd.

Kanske får vi då också veta hur belöningen till SD ser ut!

Är Liberalerna redo att ta även detta historiska steg?

Kent Mårtensson

Socialdemokraterna