Insändare

Insändare: Farsartad tillställning om regeringsmakten

Riksdagen Artikeln publicerades
Riksdagshuset i Stockholm. Skådeplatsen för en farsartad tillställning, enligt Jenny Piper.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Riksdagshuset i Stockholm. Skådeplatsen för en farsartad tillställning, enligt Jenny Piper.

Den farsartade regeringsbildningen når hela tiden nya höjder och man upphör aldrig att fascineras av hur illa ställt det är med en alltför stor del av våra politiker.

Det hade sannerligen inte skadat att reducera dagens riksdagsledamöter från 349 till 149.

Både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna betecknas som ytterlighetspartier som inte platsar i en regering enligt etablissemanget och man vill heller inte regera med stöd av dessa.

Det är därför makabert att man nu gör ett undantag för kommunisterna.

Hade Jimmie Åkesson likt Jonas Sjöstedt på en presskonferens stått och orerat om att man är besviken på Moderaterna samt krävt både inflytande och mer förhandlingstid med Kristersson, så hade alla skrattat och kallat honom för brunråtta eller nazist.

Trots att Vänsterpartiet har en mycket mörkare historia än Sverigedemokraterna, är V ändå välkommet in i finrummen och talmannen tillmötesgick även partiets krav.

Tydligen är det acceptabelt för etablissemanget att släppa fram kommunisterna till köttgrytorna, men landets tredje största parti som har stöd av över en miljon svenskar och aldrig fått chansen att testa vingarna samt dessutom aldrig gjort någon reell skada, förutom i folks fantasier, ska hållas på så långt avstånd som möjligt från chansen att påverka hur landet styrs.

Man skriver till och med avtal för att se till att partiet hålls ute i kylan.

Det framstår klart och tydligt att dessa fem partiledare är livrädda för att förlora både makten och ansiktet ifall det skulle komma in någon med vett i Rosenbad, så istället för att använda sitt sunda förnuft, visa upp samarbetsförmåga och ta ansvar så väljer man istället att köra över medborgarna utan minsta eftertanke.

När det verkligen kommer till kritan och makten står på spel, anser man sig vara i sin fulla rätt att förhandla även med de annars så avskyvärda elementen, medan man försöker dupera sin omgivning att det egentligen inte betyder något.

Men samtidigt som de sätter demokratin ur spel, visar de också vem som är de riktiga fascisterna!

Jenny Piper

Oberoende skribent