Insändare: Jag kämpar för ett vitalare fullmäktige

Tanken var faktiskt att väcka en seriös och konstruktiv diskussion om hur fullmäktigesammanträdena eventuellt skulle kunna vitaliseras framöver. Detta för att fullmäktige som demokratiskt forum även framledes ska kunna behålla sin status.

Under sammanträdena försöker jag reflektera över hur processen fungerar i fullmäktige. Jag är övertygad om att det finns utrymme för förbättringar.

Jag tror dessutom att det är nödvändigt för att locka yrkesverksamma och unga att engagera sig i politiken. Det är lätt att konstatera att politiken inte lockar de yngre krafterna – en blick över fullmäktigeförsamlingen är bevis nog.

I motsats till dig, Lars Toftemar, menar jag att mitt inlägg egentligen borde kunna bidraga till förutsättningslösa diskussioner om den kommunala demokratin. Att svärta ned mig och måla mig i svarta färger är ingen väg framåt.

Varför inte ta stafettpinnen och komma med något konstruktivt i stället. Det kan väl ändå inte vara så att ni menar att det är bra som det är.

Var tid har sina utmaningar – detta gäller även politiken – det behöves med andra ord nytänkande och en annan politikerroll för att möta framtiden.

Vad gäller antydningarna om mitt ansvar i den tragiska händelsen i Löderup, anser jag att ni verkligen har passerat lågvattenmärket.

Jag har försökt att vara uppriktig om det lilla jag ryktesvägen varit medveten om. Eftersom jag var övertygad om att både skolpersonal och privatpersoner redan hade slagit larm till olika myndighetsutövare, valde jag att inte själv gå vidare med ryktena.

I nuläget, när den tragiska händelsen rullas upp, hade jag förväntat mig att andra inblandade, tjänstemän som politiker, hade orkat leva upp till en anständig ärlighet.

Att beröra ämnet är verkligen att ”kasta sten i ett glashus” – ni Socialdemokrater och Centerpartister satt själva vid maktens grytor, då den tråkiga händelsen utvecklades och fick så katastrofala följder.

Göran Göransson (KD)

Löderup