Insändare: Mat på bordet eller välgödda gruvbolag?
Gruvingenjören Claes-Erik Simonsbacka skriver både initierat och respektlöst i YA 27 december om att Skåne bör bidra till landets mineralförsörjning.
Hans kunskaper om mineralutvinning har han generöst bidragit med i kampen mot en gruva i Norra Kärr, invid Vättern strax norr om Gränna.
I Norra Kärr finns Europas största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller, däribland dysprosium som används till magneter till generatorer i vindkraftverk.
Denna kamp har även jag själv ett finger med i spelet i, ironiskt nog har Simonsbacka och jag själv gemensamt bidragit till skrivelser som gått in till länsstyrelse och Bergsstaten i våra gemensamma ansträngningar att få dessa myndigheterna att inse det olämpliga i en gruva invid Vättern, som är dricksvattentäkt för en kvarts miljon människor.
Att Claes-Erik Simonsbacka kämpar mot en gruva i Norra Kärr, men samtidigt tycker att gruvdrift hör hemma i Skånes jordbrukslandskap är rent absurt i sin motstridighet.
På ena platsen är han mot en gruva, på andra platsen för en gruva. Ingen av platserna bor han på.
Då vi båda under flera år varit delaktiga i samma kamp saknar jag nu ord när jag ser hans omsvängning.
Claes-Erik Simonsbacka är väl insatt i hur minerallagen fungerar, och kan trots vetskap om att staten får ynka 0,5 promille i mineralersättning dra valser om nya jobb och skatteintäkter.
Skåne har några av landets bästa åkerjordar, enligt Länsstyrelsen i Skåne är bara 7 procent av landets åkerjord av klass 8–10, och nästan all denna åkerjord finns i Skåne.
Den bördiga jorden har gjort att vi har ett livskraftigt jordbruk och en livsmedelsindustri som bidrar till arbetstillfällen och ger mat på bordet över hela landet.
Mineralutvinning ger pengar på gruvbolagens bankkonton, men inte mat på bordet för någon. Det är därför både okunnigt och respektlöst att utmåla Skåne som en bidragsberoende jordbruksregion.
Okunnighet kan repareras med kunskap, respektlöshet kan vändas till respekt, men denna förblindade tvärvändning gör det omöjligt ta Simonsbacka på allvar. Hans trovärdighet är borta med vinden.
Om något är oklart: vi i vetonu arbetar för att besluten om gruvor och mineraljakt ska hamna nära de som är berörda, vare sig mineralerna ligger under Skånes bördiga jordar eller under samiskt renbetesland.
Vi är mycket glada över att Region Skåne delar vår uppfattning.
Johan Gran
Styrelseledamot i vetonu.
