Annons
Insändare

Insändare: Riksdagen borde använda sig av Sjöbolösningen

Talmannens klubba har fallit och vi har en regering. Det finns många olika reaktioner på detta men samma sak gäller nu som på valnatten: respektera beslutet och jobba efter det.
Politik • Publicerad 22 januari 2019
Detta är en opinionstext i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
STOCKHOLM 20190118Socialdemokraternas Stefan Löfven har av riksdagen röstats fram som Sveriges statsminister. Färre än 175 ledamöter röstade emot honom. Som väntat släppte riksdagen fram Löfven som statsminister. För det krävdes att han inte fick en majoritet emot sig. Det blev 153 nej-röster från M, KD och SD. Det hade krävts 175 nej-röster för att stoppa Löfven.
STOCKHOLM 20190118Socialdemokraternas Stefan Löfven har av riksdagen röstats fram som Sveriges statsminister. Färre än 175 ledamöter röstade emot honom. Som väntat släppte riksdagen fram Löfven som statsminister. För det krävdes att han inte fick en majoritet emot sig. Det blev 153 nej-röster från M, KD och SD. Det hade krävts 175 nej-röster för att stoppa Löfven.Foto: Jessica Gow/TT

Enligt mig fanns det tre vägar för riksdagen att gå:

1. Sjöbolösningen: Är så som jag anser är det som bäst respekterar valresultatet när det inte finns någon majoritet. Vår minoritet fick förtroendet att styra. Vi kan dock inte driva igenom våra förslag själva utan vi måste förhandla. Detta ger alla partier möjlighet att påverka om de vill.

Annons

2. Sämsta lösningen: Är där partier som politiskt står långt ifrån varandra går samman till en konstgjord majoritet. Kortsiktigt hade detta varit ganska enkelt att få till stånd men långsiktigt hade det inte fungerat. Om man går in i sådant samarbete måste det väljas bort ett antal frågor. De reformer som respektive parti anser måste till för att göra skillnad, kommer inte upp.

3. Regeringslösningen: Att villkora sitt stöd för styret mot att de genomför vissa av de stödjande partiernas förslag. Detta mot styrets egna värderingar samt att de tvingas föra en politik de inte tror på. De stödjande partierna släpper fram förslag trots att de motarbetat dessa tidigare. Trovärdigheten som opposition minskar.

En god vän sa: ”Demokrati är ett elände, man får inte som man själv vill”. Så kan det vara i politiken och det innebär att så länge inte ett parti får egen majoritet, kommer partierna inte att kunna infria alla av de vallöften man gav.

Det betyder däremot inte att man inte ska försöka få igenom så mycket som möjligt av sin politik oavsett man sitter i styret eller i opposition.

Det betyder inte heller att man sviker vallöften. De har inte gått att infria för att partiet inte lyckats få majoritet i frågan.

Detsamma gäller oss väljare: ”.. man får inte som man själv vill alltid”. I en representativ demokrati, där man väljer ett parti att föra sin talan, överlåter man också lösningen på politikerna.

När det sedan är dags för utvärdering och val nästa gång bör väljare därför ställa sig tre frågor:

1. Har de lyckats få igenom något av det som gjorde att jag röstade på dem senast?

2. Valde de bort någon av de frågor som gjorde att de fick min röst?

3. Tror jag att de är bäst på att styra de kommande fyra åren?

Annons

Svaren på ovan frågor bestämmer om det var ett bra val eller om man ska se sig om efter ett annat parti.

Demokrati kan uppfattas som ett elände men jag är övertygad om att det trots sina brister, är det bästa sättet att styra på.

Magnus Weberg (M)

Kommunstyrelsens ordförande, Sjöbo

Annons
Annons
Annons
Annons