Insändare

Insändare: Står Vänsterpartiet ensamt i kampen för funktionshindrades delaktighet?

Ystad Artikeln publicerades

Vid sammanträdet den 14 mars avslog Ystads kommunfullmäktige en motion, och ansåg en annan vara besvarad. Båda kom från Vänsterpartiet och båda föreslog åtgärder, som skulle kunna göra medborgare i Ystad med funktionsnedsättning mer delaktiga i samhället.

Den motion som avslogs handlade om att åter anställa en tillgänglighetsrådgivare i kommunen.

En sådan tjänst fanns fram till 2013, då den drogs in av besparingsskäl; märk väl att i beslutsunderlaget åberopas just besparingsskäl, alltså inte att behovet plötsligt försvunnit.

Motionen hade först varit på remiss hos socialnämnden och samhällsbyggnadsnämnden. Socialnämnden föreslog avslag, med hänvisning till att Ystads Tillgänglighetsråd

inte uttryckt något behov av den borttagna tjänsten. Oppositionen i socialnämnden yrkade på att rådet skulle ges möjlighet att yttra sig, men nämndsmajoriteten avslog även detta; ville man inte riskera att konfronteras med de synpunkter man hänvisade till att man inte fått?

Samhällsbyggnadsnämnden föreslog också avslag, men förvaltningschefen radar upp flera punkter som visar på fördelarna med att ha en fast tjänst som tillgänglighetsrådgivare.

Nu tvingas man istället kalla på utomstående expertis, när det till exempel gäller att anpassa gatumiljöer och fastigheter så att alla ska kunna vistas där. Tjänar verkligen kommunen på att anlita dyra konsulter?

Ystad placerade sig lågt 2018, i den tillgänglighetsbarometer som årligen genomförs.

Den motion som ansågs besvarad gällde att återinrätta en tjänst som syn- och hörselinstruktör.

Här hänvisade man till att kommunens arbetsterapeuter har motsvarande kompetens att träna syn- och hörselskadade personer till att bli självständiga i sin hemmiljö.

Syn- och hörselinstruktörerna fick en flera veckors utbildning i hur man stödjer dessa båda målgrupper specifikt. De bedrev också uppsökande verksamhet, vilket inte arbetsterapeuterna gör på samma sätt.

Slutligen kan vi konstatera att båda nämnderna för fram argumentet, att ingen av de båda tjänsterna är lagstadgade, det vill säga något kommunen måste ha.

Vi emotser med skräck hur detta mantra på sikt kan leda till att kommunen i en framtid enbart kommer att ombesörja ”det absolut nödvändigaste”, medan resten av den kommunala välfärden får skötas av aktörer som sätter vinstintresset i första rummet.

Hur mycket anser våra politiker att otillgänglighet får kosta samhället?

Vicki Svedrell

Jonas Pettersson

Paula Brante

Vänsterpartiet Ystad