Oproffsig politisk hantering av provborrning
Med anledning av min ståndpunkt i Miljöförbundets direktion ska jag här och nu försöka utveckla mina tankar. Initialt ställer jag mig i likhet med flertalet andra medborgare ytterst frågande till gruvdrift på Österlen. Processen dit är emellertid lång och högst osäker. I detta sammanhang är det på sin plats att fokusera på minerallagen och Bergsstatens befogenheter – hur det kan påverka äganderätten.
Jag menar att äganderätten i Sverige generellt är högst urholkad exempelvis i form av minerallag, besittningsrätter till hyresrätter och arrendemark, expropriation och så vidare. Lagar och förordningar är av nationell karaktär och ska naturligtvis också processas på denna nivå. Flera partier driver också dessa frågor på riksdagsnivå och vi har därför att bearbeta våra nationella politiker. Tyvärr känns det som om äganderätten i allmänhet och minerallagen i synnerhet är ytterst politiskt känslig och därmed svår att förändra. Jag är dock övertygad om att för eller senare kommer vinden svänga till äganderättens fördel även i Sverige.
Bergsstaten, minerallagen och äganderätten behöver med andra ord belysas, utredas och uppdateras till nutida förutsättningar. Jag yrkade bifall till förvaltningens förslag om kvalitetsmått vid provborrningar under juni sammanträdet och valde konsekvent samma linje även under julisammanträdet. Ärendet gällde endast kvalitetsmåtten och inget annat. Direktionen hade med andra ord endast att ta ställning till förvaltningens förslag baserat på miljöbalken, vilket enligt min mening var välgrundat. Att blanda in frågan om provborrningars och gruvdriftens berättigande är högst olämpligt, populistiskt och dessutom politiskt oprofessionellt. Miljöförbundet äger inte denna fråga, det ligger inte i vårt uppdrag och ska med andra ord inte hanteras på lokal nivå.
Förslaget har nu behandlats under tre sammanträden och fortfarande ingen majoritet för förvaltningens förslag – en pinsam och bekymmersam situation för förvaltningen och dess politiker. Varje sammanträde kostar skattebetalarna onödigt mycket pengar i form av arvoden, sociala avgifter, resor och förlorad arbetsförtjänst – knappast försvarbart att då orsaka ytterligare kostnader med extra sammanträden. Eventuella skadestånd och kostsam juristhjälp kan dessutom bli aktuellt på grund av förseningar i beslutsprocessen och i samband med överklagandeprocessen i Mark- och miljödomstolen. Sammantaget är jag ytterst bekymrad, vart vi politiker i allmänhet är på väg. Att kunna skilja på uppdraget och sina privata känslor och tyckanden borde man ändå kunna förvänta sig av oss politiker.
Göran Göransson
KD Ystad
