Säl, skarv eller människan – vems fel är torskbeståndets kollaps
För egen del har jag ägnat mig åt husbehovsfiske med nät sedan 1967 både i Hakefjord på västkusten och utanför Brantevik. Jag har tyvärr kunnat följa fiskebeståndens kollaps på nära håll.
I början av 1990-talet kollapsade västkustfisket. För fyra-fem år drabbades ”min del av Östersjön”. Varningstecknen var desamma och de kom flera år innan kollapsen.
Jag har haft ”ovanan” att alltid se vad min fångade fisk ätit. Det blev ännu intressantare ju mer jag noterade att fångsterna minskade och att fisken blev i allt sämre kondition.
Eländet började med att torskens stapelföda successivt försvann. Det blev allt mindre av tångkrabba, tånglake, tobis och bottenlevande kräftdjur i torskmagarna.
Eftersom både ålgräset och tångbälten, där dessa bytesdjur lever och förökar sig, minskade radikalt var det lätt att se orsak och verkan.
Att skrubbor och skäddor visade starkt ökad frekvens av tumörer och sårskador pekade mot att miljön på bottnarna påverkats negativt av något – men vad?
Från mitt begränsade perspektiv har hav och bottnar visat sig må allt sämre – och försämringen har gått fort. Inget av detta kan knytas till sälens eller skarvens expansion men väl till människans härjningar.
Sälbeståndet kan behöva begränsas. Den dag beståndet blir för stort slår naturen tillbaka med sälpest och andra sjukdomar.
Frågan är om människan ska sköta regleringen via jakt under djurskyddets täckmantel eller om man ska låta naturens brutala regleringsmetod ”göra jobbet”.
Människans CV när det gäller ingripande i ” det naturliga urvalet” är tyvärr uselt.
Visst är sälen ett besvärligt irritationsmoment i fiskarens verksamhet. Även jag har svurit ve och förbannelse över sälens framfart i nät och fångster men Östersjöns stora fiskeproblem bottnar i helt andra frågor som berör ekonomiska intressen inom både det storskaliga fisket och utsläpp från industrier och jordbruk.
Genom att fokusera intresset och debatten till syndabockarna, säl och skarv vars inverkan som helhet är marginell, kan de verkliga syndarna och politiken lugnt koppla av i hängmattan och heja på de upprörda kustfiskarna som vill skjuta sälar och skarvar.
Är det någon som tror att Östersjöns problem med fisket och miljön är lösta om beståndet av säl och skarv halverats?
Ett livskraftigt kustfiske kräver andra långsiktiga åtgärder som stöder näringen. Sätt den frågan i fokus – det är fisket värt.
Klas Göthe
Politiskt oberoende husbehovsfiskare, Brantevik
