Staffan Björnberg: Vem ansvarar för vår förfulade stadskärna?
Ystads medeltida torg, Stortorget, har i sommar belastats med några hiskeliga bumlingar i grälla färger. Det vackra, väl bevarade torget som vårdats i generarationer har inte råkat så illa ut sen det gamla apotekshuset revs.
Trösten är (jämfört med apotekshuset) att bumlingarna är mobila och kan plockas bort. Men vem kom på den tokiga idén att fylla en av stans känsligaste platser med pastellfärgades kuber?
För några år sedan gjordes planen framför Klostret om. Platsen öppnades och den fantastiska klosterbyggnaden ( byggd 1267) kunde beundras i synnerhet av alla som kom söderifrån och passerade planen.
Den nya stenbeläggningen var väl anpassad till Klostret och den ursprungliga miljön. Men sen tog det inte lång tid förrän den vackra stenytan gömdes under tre enorma bastutunnor som i sin tur fylldes med höga och färgglada växter.
Den nya “installationen” gör att blickarna dras till tunnorna och de spretiga växterna och det vackra Klostret , räddat från ruin och förstörelse i början på förra seklet kom i bakgrunden.
En öppen plats är vacker just för att den är öppen, titta gärna runt i Europa och se hur man månar om sina medeltida torg och miljöer!
Det tredje exemplet kommer från min närmiljö det vill säga Lilla Västergatan. Lilla Västergatan tillhör de mest centrala delarna i Ystad och går från korsningen med Västra Vallgatan fram till Mattorget och Mariakyrkan.
Vyn med de små husen med sina stockrosor och Mariakyrkan i bakgrunden är en av de mest älskade och fotograferade i Ystad. Men gatan är sedan länge asfalterad och fick så sent som för några veckor sedan ett nytt asfaltlager.
Asfalten har man för säkerhets skull gjorts svart för att så effektivt som möjligt bryta mot den känsliga miljön. Och detta trots att flera bevarandeplaner betonat vikten av att gatubeläggningen i centrala delar av stan ska anpassas till den medeltida miljön – och ditt hör definitivt inte svart asfalt.
Många städer har ett försköningsråd, det vill säga nån som håller uppsikt på att förändringar (säkert nödvändiga) anpassas till stans miljö och historia. Om inte Ystad har något motsvarande borde man kanske ha ett?
Staffan Björnberg
Ystad