Stalinism och nazism är samma sorts maktgalenskap

Som barn till flyende estländare från kriget i öster fick jag stifta bekantskap med hur både stalinistisk och nazistisk grymhet kom till uttryck i verkliga livet på 40-talet.

Min barndom var full av berättelser om krigsmakternas grymhet som befolkningen utsattes för och led av. Detta fick till slut mina föräldrar att lämna Ösel, då det inte uthärdade mer.

Jag behöver inte Solzjenitzyn för att förstå. Dock har jag läst hans böcker med stor tacksamhet, vari han beskriver det som många tidigare inte känt till.

På grund av min börd är det otänkbart att bli kommunist. Men jag är för kvinnokamp, jämställdhet mellan könen, pacifist, stark miljövän av överlevnadsskäl för barns och barnbarns skull och vegetarian med få undantag.

Sådana politiska ställningstaganden får starkt högervridna och SD:are att klassa mig som röd och vänster. Jag vill bara säga, så fel ni har!

Kerstin Cedergren har rätt i att museala Gulagläger också borde finnas. Men jag reagerar på det marginella utrymmet som ges nazismen i artikeln, jämfört den omfattande redogörelsen för Stalinismens och Maoismens illdåd, som en sorts försök att belysa vänsterns politik i Sverige idag. Det resonemanget delar jag inte.

Det krävs starkare pragmatiska vardagliga bevis för vad som är negativt med dagens Vänsterparti, annat än liberalt färgad retorik.

Stalinism och nazism bygger på samma maktgalenskap, totalitära stater med lojala underlydande och homogent politiska åsikter.

Gemensamt för båda var, att alla som inte var partitrogna skulle undanröjas, det vill säga dödas.

Skillnaden är att nazismen dessutom påbjöd att folk av icke-arisk härkomst skulle utrotas.

Nazismen idag vinner mark, vilket märks i till exempel SD-politikers uttalanden, Nordiska Motståndsrörelsen och ALP. Alternativhögerns (ALP:s) budskap förtydligades inte minst i Uppdrag gransknings reportage i SVT, vari framkom att alla politiker, som framför ”fel” budskap ska hänga från lyktstolparna.

Jag finns. Hotet från nazismen finns idag. Det är reellt och skrämmande.

Det är därför vi måste vakna till, stå upp för det som hotar att försvaga demokratins värdegrunder och förstöra vårt samhälle.

Historien kan vi inte ändra, men vi kan ta lärdom, inte upprepa det som gjorts fel. Om vi inte reagerar på det som sker i vår vardag, vad är annars meningen med våra liv?

Leili Åhman, 72

Vollsjö