Vad ska vi ha försvaret till?
Jag kan känna mig lugn i det lilla. Jag kan till exempel ta cykeln varje morgon till frukostmötena i Simrishamn. Då skrattar jag gärna åt Bodils presentationer och funderingar. Hennes professionalism som vi får ta del avvarje morgon. Som ökar vår förväntan.
Vill gärna påminna om att det pågår mycket fint utanför Ystad. På just frukostföreläsningen på Hamnplan i Simrishamn är jag nu varje morgon. Och allt där är lärande.
Vi får minnas Nationalteatern (hur den fria teatern växte fram), vi lär oss om hoten för ekoxen och isbjörnen, om det optimistiska, (hur havsörnen är tillbaks). Om Birgit Nilsson, om uppskjutandets psykologi, om varför ekonomer som forskar om människans beteende istället för människans tänkta rationalitet blir intressant.
Och så mycket annat. Ett universitet har jag alltid tyckt.
Idag var det K G Hammar. Om vad vi har ett försvar till? Hur försvarar vi bäst demokratin. Våra mänskliga rättigheter? Vår yttrandefrihet. Varför pratar vi så mycket om det militära försvaret? Det är ju det civila försvaret som är viktigt. Att jag känner mig trygg och lugn och säker.
Det borde finnas en gemensam säkerhetspolitik. Det allt tyder på att människan vill. ¨Som inte bygger på att ni ska vara rädda för mig¨. Utan på ¨Att ni inte ska vara rädda för mig¨. Så jävla självklart kan man tycka.
Kommer hem och läser Gunnar Hökmark (M) i DN. ¨Vi skall satsa på vårt försvar tycker han¨, på att skrämma fienden, (och då menar han inte något annat än vapen). 40 miljarder behöver vi.
Tror han att de som bor där på gotländska östkusten blir tryggare då frågar jag med KG Hammars ord. Den här idén (2 700år gammal), att skrämmas. Skapar den trygghet? Har vi inte lärt oss nåt?
Det finns redan 600 miljoner vapen i omlopp i världen? Behöver vi fler. Cyklar jag lugnare till frukostmötena i Simrishamn med 40 miljarder mer i försvars-(militära) budgeten.
Hasse Bengtsson
