Insändare

Vi måste själva medverka till en bra integration

Göran Göransson (KD) ,

I Ystads kommun som i flertalet andra kommuner är integrationen ständigt på agendan.

För att lyckas är jag övertygad om vi måste börja med oss själva och inse hur vi själva fungerar. Jag vill påstå att vi beter oss som flertalet andra nationaliteter.

Vi är lite avvaktande och tveksamma till det som är främmande. Vi känner oss lite otrygga och söker oss mer eller mindre omedvetet till samma kategori människor, till miljöer och arbetsplatser, där vi känner igen oss.

Utomlands blir vi ofta väldigt patriotiska och söker oss till svenska organisationer och grupper.

Vi pratar gärna om integration som att det gäller andra exempelvis nyanlända och att vi själva kan stå utanför och egentligen inte själva deltaga.

Många tongivande medborgare förväntar sig att andra ska bidraga till integrationsprocessen men privat är de inte alltid några föredömen.

Hur många är exempelvis beredda att bosätta sig i ett invandrartätt bostadsområde? Hur många vill/orkar engagerar sig i någon nyanländ för att denna ska komma rätt i vårt samhälle.

Segregation har alltid funnits i samhället och det kommer med all säkerhet tyvärr alltid att finnas. Den har dock under senare delen av 1900-talet varit något så när hanterbar med det välfärdssystem som funnits.

Tyvärr upplever vi idag en skenande segregation i småsamhällena som i storstaden trots välmenande försök att dämpa det. Sverige är inte längre ett homogent land med människor med ungefär samma kulturella bakgrund.

Oavsett vad vi tycker om detta har vi att göra det bästa av situationen med andra ord ”gilla läget”.

Vi infödda måste rannsaka oss själva om vi själva medverkar till integration. Vi måste inse att attitydförändringar är smärtsamma och tidsödande med många bakslag.

Nyanlända har också behov av att söka sig till likasinnade och segregationen förstärks ytterligare. Vi måste vara medvetna att många nyanlända inte i första taget ändrar sin syn på exempelvis jämlikhet, regelföljsamhet, demokrati.

Det räcker inte med att komma till ett tryggt Sverige, ej heller studera SFI eller ta del av samhällsinformation. Den nyanlände har tillsammans med oss infödda svenskar en lång och arbetsam integrationsprocess framför sig, i vilken vi infödda skulle kunna engagerar oss på ett helt annat sätt.

Vi måste vara tydliga, strukturerade och stödjande och samtidigt inte dra oss för att ställa krav.

Det är i vardagen, på jobbet tillsammans med människor med olika bakgrunder som vi förändras vad gäller synen på våra medmänniskor.

Språket utvecklas, kulturerna smälter samman och respekten ökar för varandras olikheter.