Bland kelter och fadosångerskor

Två försigkomna fiolelever från Kulturskolan fick vara inledande solister; först Karna Holmgren, som imponerade med sin tolkning av Jules Massenets berömda meditation ur Tais.

Full kontroll över stråken och situationen hade även Sara Nyman Stjärnskog med en gavott av Rameau. Båda fick pålitligt ackompanjemang av Agneta Fritz.

Därmed var stämningen redan hög när Nina Åkerblom Nielsen till Dohyo Sols tioköriga renässansluta inledde med en av Cladio Monteverdis charmfulla "Scherzi Musicali". Plötsligt stod hon bara där; sångens Rosetta och vi fick ett högst levande och intagande kvinno- porträtt av en livlig och ytterst självmedveten italienska. Underrubriken till denna konsert sades vara "gränslös musik från öst till väst, från syd till nord, från dåtid till nutid och även gammal musik till ny teknik". Samtida med Monteverdi var John Dowland, som under ett par åt var kunglig lutenist i Köpenhamn.

Med en skönt broderad Fantasia för luta var det som vi förflyttades till det danska hovgemaket, där musiken fick ljuda genom ett galler i golvet! Här passade en av Dowlands mest kända sånger; "Can she excuse my wrongs", helt perfekt. Till den sköna sången hörde också en uttrycksfull och föredömlig textning. Så fick vi hastigt i ett nu förflytta oss fyra sekel framåt med Nina Åkerblom Nielsens egenkomponerade "Songs about you".

Konsten att ackompanjera sig själv med bibehållen koncentration på uttrycket i sången behärskar hon mycket väl. I en medeltida sång på ladino, dvs. ett blandspråk av spanska och hebreiska, "Morena me yaman" (Man kallar mig den svarta) framställdes ytterligare ett gripande och målande kvinnoporträtt med morisk grundstämning.

I Skottland utvecklades under medeltiden ett ekvilibristiskt sångsätt med rötter i den gaeliska kulturen. När dansmusiker saknades praktiserades "mouth music" i stället, rytmiskt ackompanjerad av fotstamp och bjällror. Ett fint exempel på spelmansinspirerad musik som inte låter sig traderas via noter.

Ett exempel på nutida skotsk patriotism följde med D.McLeans "Caledonia, the homecoming" med Nina vid pianot och Dohyo med gitarren.

Två välklingande exempel på obesvarad kärlek av Monteverdi (Den ljuva smärta som plågar mig) framställde denna duo med säker stilkänsla och stor inlevelse. En viktig del i den portugisiska populärmusiken utgör fortfarande den sk.fadon. Med Amalia Rodrigues" patriotiska fado gav Nina Åkerblom Nielsen ytterligare ett fint exempel på sitt vokala artisteri.

Näst sista programinslaget av John Dowland bar en talande titel: Time stands still. Det gör den verkligen när två artister ger så mycket av sin rika och mångskiftande repertoar. Nina och Dohyo avslutade sin konsert med två av hennes egenkomponerande låtar. Den keltiska tonen och livsglädjen i "Don"t forget your heart" kändes helt genuin.