Kultur & Nöje

Bertil Torekull: "Lundell är ett eget art centre, värdefull för kommunen"

Debatt ,
Vägen till Kivik Art Centre.
Foto:

I förra veckan kom den senaste domen i den mångåriga tvisten mellan Kivik Art Centre och grannen Ulf Lundell. Publicisten Bertil Torekull reagerar över domen, där det handlar om allmänintresse. Vem avgör vad, eller vem, som är ett allmänintresse?

Artikeln publicerades 5 april 2016.

”Allmänintresset vann” – så lyder i triumf rubriken på en ledare i Ystads Allehanda (1/4) efter att Mark- och miljödomstolen meddelat dom i striden mellan Ulf Lundell och kommunen om dess rätt att lämna konstverken på Kivik Art Centre bygglov. I uppfostrande ordalag fastslås att ”Lundell är inte bara en del av konstverken”, han är ”också en del av samhället” och hans” förlust är en seger”. "Det finns”, påminns vi om, ”alltid ett samhälle utanför den egna tomtgränsen”.

Var och en som känner sig utgöra en del av samhället bör genast känna stark glädje. Men förlåt, hur avgör en markdomstol om en stor egensinnig konstnär på ena sidan en tomtgräns är ett mindre allmänintresse än de stora egensinniga konstnärerna (och investerarna bakom deras konstverk) på andra sidan gränsen? Vilka ”intressen” står egentligen mot varandra i denna fejd? Är det kanske en match mellan finkultur och masskultur och kanske vi då borde mäta allt i pengar?

Först då den genuine skattebetalaren Lundell, som utan minsta subvention kämpar för sitt udda behov av fri horisont; under decenniers karriär har han sålt hundratusentals inspelningar och böcker, bland annat stora generationsromaner, och fått folk att vallfärda till konserter och – på sistone – uppkäftiga utställningar. Han har, som jag ser det, blivit sitt eget magnifika art centre värt kommunalt skatteguld, i tyngd inte så olikt Henning Mankells virtuella centrum i Ystad eller Björn Ranelids poetiska Ordrike alldeles norr om Lilla Stenshuvud. Jämfört med den högst allmänintressante konstnären Lundell framstår Kivik Art plötsligt snarast som ett elitistiskt särintresse.

Ty hur vägs en samlad kulturgärning inom musik, litteratur och konst mot en skulpturpark vars nobla agenda är något oklar för att inte säga dold; avses ett skånskt Louisiana? Ingen vet. Dess mål diskuteras säkert i en privat krets men dess överlevnad sägs motsägelsefullt nu helt bero på nådegåvor från kommun, länsstyre eller region och med miljödomstolens dom kan kranarna öppnas. Slutsats: Kivik Art har kört igång ett prestigeprojekt som i slutändan vi andra får ta ansvar för – vägar, infrastruktur, hotell på plats i ett utomordentligt känsligt naturskyddsområde.

Är det detta framtida spekulativa ”allmänintresse” som spökar när nu en dom kör över en naturömmande länsstyrelse, ett retroaktivt godkännande av ett först uteblivet bygglov för ett visst konstverk, ett bygglov som på sin tid av centrets talesman Sune Nordgren beskrevs som ”en katastrof för svenskt kulturliv”? Men en enskild tomtägare som utan lov uppför ett 18 meters torn skulle få punga ut med häftiga böter – och rivning. Kiviks Arts konstverk, en del helt klart fascinerande, står redan stadigt i marken, det väldiga tornet djupt nedgrävt som vilket hus som helst. Ändå hävdade kommunen falskeligen att denna dyrbara pjäs bara behövde tillfälligt bygglov (eller inget alls) eftersom det var lätt flyttbart den dag det kom någon riking förbi som ville hosta upp någon miljon eller två för att köpa härligheten, glöm konstpark! Jag tänker ibland - vad hade hänt om Lundell utan lov uppfört ett torn för att hålla koll på Kivik Art?

Man må spekulera över vad som gått snett i denna affär. Kan det ha berott på en viss konsts ibland inneboende högfärdighet? Talade man nånsin med Lundell före bygget? Är det inte grannarna man först resonerar med när man vill bygga lite spektakulärt?

Men nu vet man att om Kivik Art i någon form överlever (vilket jag hoppas, om det kan stå på egna ben och väljer ett annat läge) ska vi alla minnas att det nått sin ryktbarhet genom en strid med en konstnär som för att citera YA:s ledare utgör ”del av konstverken”. En sådan blodig ironi. Dags kanske att köpa ut den där rockidolen, han skämmer den mentala utsikten för finkonsten. Eller kanske dags att resa en allmänintressant skulptur av honom, minst 19 meter hög!

Läs mer

Om debatten

Tvisten mellan Kivik Art Centre och Ulf Lundell har pågått i flera år, och även den senaste domen i förra veckan kan överklagas av Lundell.

Bertil Torekull är författare och publicist, bosatt i Brantevik.

Fredagens ledare i YA (1/4) handlade om domen.

Visa mer...