Kultur & Nöje

C-J Charpentier: "Lundells utställning är endast geschäft"

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Ulf Lundells utställning i hemkommunen i Simrishamn var mycket välbesökt under öppningshelgen.
Foto:Bass Nilsson
Ulf Lundells utställning i hemkommunen i Simrishamn var mycket välbesökt under öppningshelgen.

En av påskens mest uppmärksammade utställningar var Ulf Lundells i Simrishamn. Det sämsta jag sett, menar en av de många besökarna, kulturskribenten C-J Charpentier, som funderar över vad som händer när signaturen blir viktigare än konsten.

Många hävdar att man inte kategoriskt kan uttala sig om ett konstverks kvalitet, eftersom smak och estetisk uppfattning varierar från betraktare till betraktare. Förvisso är det ofta så men det finns samtidigt konst som är så banal att den direkt kan avfärdas, och dit hör tveklöst det knappa hundratal tavlor som Ulf Lundell visade i Simrishamn under påskhelgen.

För att en målning, oavsett om jag tycker om den eller inte, ska anses vara konst krävs något unikt – en egen ton, nerv eller anslag. Och den ska vidare ha ett eget uttryck – fritt från epigoneri.

Ulf Lundell är en god skribent och en skicklig musikartist i vidaste bemärkelse, så det var med stor spänning, nyfikenhet och intresse som jag begick hans utställning – efter att tidigare blott ha sett några av hans grafiska blad på ett självutnämnt galleri vid Hesabacken i Järrestad för några påskar sedan.

Publiktillströmningen i den avflyttade butiken på Fabriksgatan var enorm, och väggarna formligen sprakade av färg. Här trängdes stora dukar i häftig kolorit, signerade av konstnären med jättebokstäver så att alla skulle se vem som var upphovsman. Eller snarare upphovskluddare.

Jag besöker sedan flera decennier minst femtio utställningar om året, och har regelbundet skrivit om konst sedan 1980. Men Lundell i Simrishamn är den absolut sämsta utställning jag någonsin sett; slarvigt och ofullgånget.

Lundells förebilder är uppenbara, hans försök att arbeta i expressiv naivism patetiska. Ömsom sneglar han på Appel och CoBrA, ömsom på Bengt Lindström. Varpå resultatet blir snabbt ihopkomna själlösa blaffor med prislappar på mellan tolv- och trettiosjutusenfemhundra. Sannolikt målade på ackord.

Lundells påskutställning är och förblir geschäft, en exposé helt utan konstnärliga kvaliteter – tavlor som enbart rider på hans namn och gör signaturen viktigare än motivet. Det handlar ju trots allt om en äkta Lundell att hänga över soffan!

För en handfull år sedan, vid ett scenframträdande i Öja, berättade Lundell glatt för publiken att han överhuvudtaget inte kunde måla. Samtidigt som han förlöjligade de människor som köpte och köper hans alster.

Med tavelanhopningen i Simrishamn bekräftar han sig själv och sin bristande förmåga vid staffliet. Att han dessutom tycks kräva att bli tagen på allvar som konstnär vittnar endast om dåligt omdöme.

Den klassiska svenska Hötorgskonsten är betydligt hederligare, ger sig heller inte ut för att vara något annat än enkla bilder. För några tior eller hundralappar.

Fakta

Utställningen

Ulf Lundells utställning i Simrishamn är på Fabriksgatan 1. Den öppnade under långfredagen, och har öppet till 26 april.

Visa mer...