Kultur & Nöje

Ensamma grodor längtar efter vännen på andra sidan

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Bilderboken ”Min vän på andra sidan berget” skildrar längtan att nå bästa vännen.

Min vän på andra sidan berget

Text:

Lena Arro

Bild:

Sara Gimbergsson

Förlag:

Opal

Författaren Lena Arro debuterade 1991 med ”Måsar och Mamelucker”. Sedan dess har hon samarbetat med flera av Sveriges bästa illustratörer. I den nya bilderboken ”Min vän på andra sidan berget” står illustratören Sara Gimbergsson för bildsceneriet.

Boken börjar i ett slags livets och litteraturens urscen. Människans (i det här fallet två grodors) längtan efter närhet och svårigheten att hitta fram till varandra.

Två små gröna grodor sitter vid varsin sjö och längtar efter varandra. Problemet är att mellan sjöarna står ett gigantiskt och livsfarligt brant berg. Vägen till varandra tycks med andra ord oöverstiglig.

I mättade och dova färger målar Gimbergsson längtan och omöjlighet. Grodornas enkla mimik är både grodlik och mänsklig, kanske mest det senare, där hopp och förtvivlan skildras i ögon och minspel.

Precis samtidigt kommer båda grodorna på att de ju kan gå runt berget och nå varandra. Sagt och gjort, trots att vägen är lång och krävande, men:

”Den långa långa vägen kändes/ändå kort och lätt när de tänkte på/sin vän på andra sidan berget.”

Fast de börjar gå åt olika håll och när de båda kommer fram är det ju förstås ingen hemma…

Boken blir faktiskt bättre ju fler gånger man läser den, det är en fin längtans- och förvecklingshistoria för de minsta.