Kultur & Nöje

Ett helt liv med tecken på huden

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Ove Skog har sedan starten 1958 tatuerat mer än 45 000 människor.
Foto:Sveriges Radio
Ove Skog har sedan starten 1958 tatuerat mer än 45 000 människor.

Redan 1958 gjorde Ove Skog sin första tatuering på en annan människa. Han har sett trender komma och gå från dolkar till detaljerade japanska motiv och sett myndigheterna stå rådvilla för en bedömning av människans vilja att göra tecken på huden.

Ove Skog

Genre

Sommar i P1

Ålder

71 år

Bor

Stockholm

Gör

Tatuerare, numera pensionär

Första mening

"Jag är en av Sveriges första yrkesutövande tatuerare och har väl tatuerat 45 000 människor i mitt liv"

Höjdpunkt

Två gånger hamnade han i japansk radio för att de ville höra honom sjunga Hej Tomtegubbar vid jul.

För sådär 30 år sedan gjorde jag och en kompis en halvtimmes dokumentärfilm om Doc Forest (Ove Skog) i Aspudden, Stockholm. En fascinerande personlighet som ägnat hela sitt vuxna liv åt tatueringar.

Det jag minns starkast från den tiden var alla berättelser som hans kunder bar med sig och ville ha översatta i tecken på huden. Någon vars älskade avlidit, en bög som just då fått veta att han inte hade Aids eller en kvinna som ville tatuera hela kroppen bara för att det var vackert.

Myterna och fördomarna om tatueringen är förstås lika många som det finns människor och olika kulturer.

Ove Skog, Doc Forest, berättar enkelt och rakframt om sitt eget liv som till stora delar levts som sjöman på olika hav. Det är där den begåvade tecknaren möter nålar hos olika kulturer. Från enkla dolkar, hjärtan och annat i Amsterdam till en mycket skicklig tatuerare i Mocambique som han själv tog stort intryck av.

Och förstås till Japan och dess speciella stil. Han tog med sig de olika tatueringarna han låtit göra på sig själv som bevis på hur många ställen han besökt över hela världen.

Ove Skog återkommer hela tiden till hur viktigt det är att tatuering görs professionellt och att hälsovårdsmyndigheterna borde vara tuffare mot amatörerna.

Där någonstans tappar jag intresset. Mina förväntningar på hans sommarprogram var kanske felriktade. Jag skulle gärna hört honom berätta mer om några av dessa 45 000 människor han tatuerat, om varför och hur de valde att komma till honom och göra ett så stort ingrepp på kroppen.