Kultur & Nöje

Galleri Wallner: Ebba Bohlin & Sigrid Sandström

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Ebba Bohlin: "I fronten. Recognize yourself" (2015)
Foto:
Sigrid Sandström: "Utan titel" (2015)
Foto:

Det är fantasi- och effektfullt när de båda konstnärerna Ebba Bohlin och Sigrid Sandström flyttar in sina tankevärldar på Galleri Thomas Wallner. Konstskribenten Isac Nordgren har varit i Simris.

Sigrid Sandström & Ebba Bohlin

Visas på Galleri Thomas Wallner, Simris till 11/10

Galleri Thomas Wallner visar just nu två konstnärer baserade i Stockholm. Ebba Bohlin arbetar ofta med stora monumentala installationer i flera olika tekniker. Hos Thomas Wallner har hon förvandlat galleriets mindre rum till en sammanhållande installation som består av tre delar.

Utplacerade i rummet står små träkubbar, utsågade delar av träd, på vars ovansidor Bohlin har hällt smält epoxiplast. Ytan ser ut att vara täckt av en svart blänkande vätska, som vatten som står stilla och kan rinna över kanten närsomhelst.

Det är väldigt effektfullt men Bohlin har dessutom valt att placera några bitar på väggarna vilket bryter illusionen av regnvåta stubbar. På en vägg snurrar en träplatta, figursågad till formen av ett moln, sakta runt med hjälp av en motor och mitt emot täcks hela väggen av ett stort tyg. Tryckt på tyget är fotografiet av en skog, en typisk bild av det som vi ser framför oss när vi hör eller läser ordet "skog".

Bohlin utgår från naturen som ett koncept och dekonstruerar det. Hur mycket kan tas bort och dras av från konceptet innan vi slutar uppfatta rummet som en skog, när vi byter associationsbanor? Bohlin har döpt sin utställning till ”Antropocen” vilket betyder ”människans tidsålder” och syftar på den period, ungefär från år 1800 och framåt, då människan gjort betydande förändringar i jordens klimat och ekosystem.

Det är en tankeväckande utgångspunkt som Bohlin behandlar med både poesi och stringens. I en alltför nära framtid kvarstår kanske bara bilden av skogen, naturen har reducerats till minnen.

Sigrid Sandström är sedan fem år tillbaka professor i fri konst vid Kungliga Konsthögskolan. Som målare är hon en illusionist som använder sig av det sköna för att skapa det låga, som utnyttjar och leker med våra förutfattade meningar om vad som är vackert eller inte.

I många bilder tycks Sandström ha använt remsor av silvertejp men det är bara en chimär, remsorna är skapade av färg. Det är otroligt skickligt hur Sandström inte bara har skapat illusionen av tejpens linjer utan också deras tjocklek, hur hon har använt så tjocka färglager att hon även lyckas skapa rätt strukturer och får "tejpremsorna" att till och med överlappa varandra.

Sandström målar med akryl och målningarna har därför den typiskt platta karaktär som akryl ger men hon använder det som ett grepp och lyckas även skapa ett imponerande djup i många bilder.

Utställningen kretsar kring tecknet ”X” som återkommer som motiv men samtidigt som det finns ett förenande drag i Sandströms målningar så är de väldigt olika varandra. Här finns ett par målningar i grått och silver som för tankarna till konkretism men också en kraftfull målning som brinner i rött och en annan som öppnar sig likt en avgrund, en vortex som vill sluka sin betraktare. En bild ser ut som en krossad fönstermålning som temporärt tejpats ihop och jag ser ett släktskap till Per Mårtenssons måleri.

Sigrid Sandström för ett intressant resonemang kring tecknet ”X” och om hur det exempelvis kan markera ut platsen för en hemlig skatt. Det blir som en vacker tanke, att skatten finns i hennes bilder, på platsen som hon själv har markerat ut med sin pensel.