Kultur & Nöje

Italiensk jazz i medeltida möte

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Italienske trumpetare Paolo Fresu blåste in årets jazzfestival.
Foto:Christian Andersson
Italienske trumpetare Paolo Fresu blåste in årets jazzfestival.

Hur kan det låta när två italienska jazzmusiker samverkar med musiker som spelar tvåtusenårig grekisk, antik musik och tidig nordisk musik?

Paolo Fresu, Daniele di Bonaventura & Ensemble Mare Balticum

Vad: Invigninskonserten av Ystad Jazzfestival. Klostret den 3 augusti.

Den konstellationen lockade många åhörare till jazzfestivalens sena invigningskonsert. Klosterkyrkans akustik och lokalstämning blev den perfekta inramningen för detta möte i musikhistorien. Det enorma tidsspannet överbryggdes med musikernas inspirerande lyhördhet och hängivna, okomplicerade samspel. Åhörarna försattes i en intensiv lyssnarstämning redan när Per Mattson på sin fiddla intonerade den grekiska, så kallade ”Helios-hymnen” från vår tideräknings början.

Ute Goedeckes och Aino Lunds avklarnade sopranstämmor svävade under valven och fick snart sällskap av Stefan Wikströms basun. Redan i det andra stycket, en "Lovsång

från Italien", fick Mare Balticum sällskap av kvällens makalöst skickliga trumpetare, Paolo Fresu och hans bandoneonspelande landsman, Daniele di Bonaventura.

Lyhört fångade de upp den doriska kyrkotonen och integrerade fritt sina stämmor efter Mare Balticums ensemblesång i omkvädet. En vevliras entonigt malande fick sedan inleda hymnen till den heliga jungfru Maria och här blev nutida jazzideom ännu mer påtagliga.

Här häpnade man över hur trumpetaren fick luft för sin ändlöst långa ton. Att blåsa ut med munnen samtidigt som man andas in med näsan måste vara oerhört svårt ...

För övrigt fascinerades man av välljudet från hans virtuost hanterade flygelhorn.

Den urgamla ”Seleikos-hymnen” blev sedan i mellanspelet transformerad till ett fritt improviserande och kontrasterna blev effektfulla. I ”Laude novella” följde ett intensivt samspel mellan flygelhorn och bandoneon, som fick innebörden av en nutida underbart jublande lovsång.

Ett rent instrumentalstycke spelat med spelmanschvung av Per Mattsson på fiddla blev därpå skönt färgad av bandoneonens harmonier. Aino Lund tolkade sedan finstämt ”Drömde mig en dröm i natt”, känd som den äldsta världsliga sången i Norden.

Samspelet avslutades med den medeltida ”Bakvända visan” där alla musikerna förenades i ett häftigt synkoperat kuttrasju, konstfullt sammanvävd med den sydfranska visan ”Amor potest conqueri” från 1300-talet.

Som dessert efter denna förnämliga bankett bjöd kvällens jazzmusiker på en bukett blandat lösgodis, bland annat en menuett av Bach(!) och en eldig, välkänd argentinsk tango; ”El choclo”, för oss mera känd som ”Kiss of Fire”.