Kultur & Nöje

Lennart Hagerfors: Människosonen

Kultur & Nöje
Lennart Hagerfors.
Foto:

Vad gjorde Jesus under de 20 år som han inte syns i varken historien eller de fyra evangelierna? I sin nya roman skapar Hagerfors en historia till Kristendomens viktigaste gestalt.

Människosonen

Författare: Lennart Hagerfors

Förlag: Weyler

Artikeln publicerades 20 augusti 2016.

Jesus från Nasaret är kristenhetens mest centrala historiska gestalt. Mycket lite är känt om hans levnad. Händelseförloppet kring hans födelse omvärvs av mytologiska och religionsromantiska dimmor, men troligen föddes han som Bibeln uppger i Betlehem och det bör ha varit omkring år noll i det som blivit vår tideräkning. Vid tolv års ålder förekommer han i templet i Jerusalem där han ställer kniviga frågor till de lärde. Sedan är han borta ur de evangeliska berättelserna tills hans vid cirka trettio års ålder träder in på scenen för att döpas av Johannes vilket blir inledningen på en kort bana som predikare och helbrägdagörare. Men vad gjorde han under de tjugo år som han är osynlig i både historien och i de fyra evangelier som är osäkra källor men ändå betraktas som relativt tillförlitliga, inte minst för att de någorlunda väl stöder varandra?

Det är en fråga som troende, historiker, religionsvetare och andra undrat över i sekler. Nu ger oss författaren Lennart Hagerfors ett svar i romanen Människosonen. Hagerfors som är sjuttio i år, växte upp med föräldrar som var missionärer. Tron blev en hemvist lika mycket som missionsstationen i Kongo och hemmet i Sverige. Nu låter han Jesus, eller Jeshua som han heter i boken, under en lång natt berätta för Maria Magdalena om sitt liv, från barndomen till denna stund vid stranden av Genesarets sjö.

Två faktorer är av stor betydelse för en berättelse av det här slaget. Först plausibilitet, hur trovärdig historien känns med tanke på det vi faktiskt känner till, både historiskt sett och när det gäller den religiösa föreställningsvärld som den knyter an till. Sedan berättelsens egen styrka, dess litterära stuns. Står den för sig själv som biografiskt äventyr eller är den beroende av en viss form av aktningsfull eller affirmativ läsning eftersom den behandlar en i mångas ögon upphöjd gestalt? Människosonen reder sig väl i båda fallen.

Jeshua är ett mobbat barn, hans plågoande heter skickelsedigert nog Saul. När Jeshua genom ett listigt försåt har Saul under sin knivspets kommer det över honom en oemotståndlig kraft som bjuder honom att förlåta i stället för att hämnas. Denna inre drift blir genom boken allt starkare och växer ut till den kallelse som så småningom får honom att lämna livet som framgångsrik affärsman i ett familjeföretag i Alexandria för att i stället återvända till Galiléen och ge sig hän åt kallelsens plikt.

Lennart Hagerfors dissar jungfrufödseln. Jeshuas far är en läckert grönögd romersk officer som Maria har en kort och het historia med. Att Josef framträder som en kolerisk och sur patriark har sina skäl. 

Jeshua har sex och begår dessutom ett mord. Visserligen för att rädda en kvinna ur en ond mans klor, men det är ju ett djärvt drag att ge Jesus en sådan erfarenhet. Tyvärr har Hagerfors inte med hur Jesus driver månglarna ur templet, en händelse som jag gärna tänker på när ärkebiskopen och hennes subalterner svassar för familjen Bernadotte och dess entourage av rikingar i jackett och anskrämliga skrållor.