Kultur & Nöje

Lyckad start för dokumentärfilmsfestival

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:Bass Nilsson

Berlin har sin, Båstad en och nu har Sjöbo också en alldeles egen filmfestival, Lilla dokumentärfilmsfestivaIen, förtjänstfullt arrangerad för första gången på Flora i lördags av Flora filmstudio.

Till filmstudion hade det kommit omkring 40 personer som ägnade den dimmiga novemberlördagen åt att krypa in i biomörkret och se de tre dokumentärfilmerna, ”Konsten att vara människa”, ”Blodssystrar” och ”Greven och frälsebönderna”.

Konceptet med bra film, fika, liten lunchpaus och eftersnack med regissörerna efter varje film är oslagbart och skiljer sig inte åt om man befinner sig i Sjöbo eller på någon annan större filmfestival.

Alice Bindby, ordförande i filmstudion, var glad över gensvaret och lovade att det blir en fortsättning. Föreningen har redan lyckats att skapa en mötesplats för filmälskare, filmstudion på Flora på lördagseftermiddagar, och filmfestivalen kan säkert utvecklas.

Malin Andersson har tidigare gjort den uppmärksammade dokumentären ”Belfast girls”. I ”Blodssystrar” är också fokus på tjejer. Hon följer tvillingarna Julia och Johanna under fyra år. Hon berättade på festivalen att det började i Bromölla när hon gjorde en kortfilm med tjejerna. Sedan har hon låtit kameran rulla. Det är en stor produktion med finansiärer från hela Europa och ett stort filmteam som jobbat med produktionen. Malin Andersson fick en rad frågor om upprinnelsen till filmen och hur hon kunde veta att det skulle bli en sevärd dokumentär. Den är nominerad till Bästa Nordiska dokumentärfilm 2015.

”Det finns en historia i nästan allt”, svarade Malin Andersson. Men hon tillade att det var något i systrarnas historia som fängslade henne. Tjejerna, som med sin mamma flytt från Azerbajdzjan, levde i symbios och hon anade att de på något vis skulle tvingas att skilja på sig. Här fanns en historia. Men det är klart att hon inte kunde förutse att det skulle blir en fängslande, dramatisk dokumentär.

”Killar är drömförstörare”, säger en av systrarna i filmen som skildrar vad som står i vägen för en ung kvinna att förverkliga sina drömmar, och vad som kanske krävs för att övervinna hindren. Malin Andersson åker nu runt och pratar om filmen, som har en given målgrupp, invandrartjejer som kämpar med konservativa föreställningar om hur de ska leva sina liv. Men frågeställningarna är allmängiltiga, strukturerna de samma. Det är säkert många som kan känna igen sig i de båda tjejerna. Att den sedan är filmad med säker, konstnärlig hand, till stor del i suggestiva miljöer i Rosengård, gör att filmen är ett mästerverk.

Den kommer att visas runt om i sydöstra Skåne den närmaste tiden. Jag tror att det här är en viktig film. Man kan säga mycket, men visas det i en bra film så att var och en själv får reflektera och försöka förstå, då får filmen och budskapet sprängkraft.