Kultur & Nöje

Med kameran mot Ku Klux Klan

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
I ”Hurricane Season” åker Hannah Modigh till fattiga områden i Louisiana i amerikanska Södern, där hon bland annat träffar medlemmar i Ku Klux Klan.
Foto:Hannah Modigh
I ”Hurricane Season” åker Hannah Modigh till fattiga områden i Louisiana i amerikanska Södern, där hon bland annat träffar medlemmar i Ku Klux Klan.

Den som aldrig hann ta sig till Stockholm och utställningen på Fotografiska kan trösta sig med Hannah Modighs fotobok ”Hurricane Season”.

Hurricane Season

Fotograf: Hannah Modigh

Förlag: Max Ström

De amerikanska bilderna är så skarpa att det är som om Söderns lukter stiger från sidorna: rå fisk, träskgyttja och billig bourbon.

Hannah Modigh är en av Sveriges absolut mest spännande fotografer just nu. Hon är en bildpoet med rakbladsblick och osviklig känsla för mänskliga uttryck. Hennes fotobok Hurricane Season är ännu en stark USA-berättelse, precis som genombrottsboken Hillbilly Heroin, Honey.

Jag tänker börja med att konstatera, återigen, att det säljs alldeles för få fotoböcker och alldeles för många kokböcker i det här landet. Hannah Modigs bilder är så hudlöst bra.

Hon arbetar i samma bildjournalistiska traditioner som till exempel Christer Strömholm och Anders Petersen gjorde när de tog svensk dokumentärfotografi till nya platser för många decennier sedan. Modigh är som en antropolog med sin kamera, går nära människor, försöker förstå.

Även när deras åsikter är obegripliga. I Hurricane Season åker Hannah Modigh till fattiga områden i Louisiana i amerikanska Södern. Där träffar hon bland andra medlemmar i Ku Klux Klan. Några av dem tillbringar hon natten hos.

De flesta av bilderna är tagna utomhus, i ett tillstånd av väntan. Hud skimrar på nästan alla sidor, vare sig det är mörk eller ljus människohud, fiskskinn, alligatorskinn eller huden på en uppsvälld ko som dött i ett damm. Väntan på orkanen kan förstås tolkas metaforiskt också, väntan på utbrottet av vad det nu må vara. En underliggande desperation finns ibland i bilderna, trots att motiven är vardagliga.

Här finns badande ungdomar, fikande familjer, mängder av människor som bara hänger.

Men Hurricane Season är inget berättande bildreportage som ger svar åt läsaren. Den enda texten är en rad siffror utan förklaring i slutet. (Kan det vara år med orkaner i Louisiana?)

Vad som driver människor till Ku Klux Klan förstår vi inte mer av efter boken. Istället är det en skönhetsupplevelse med mycket motstånd. Den som vill kan kisa på samma vis som när man ser tv-serien True Detective eller någon roadmovie-romantisk film av Wim Wenders. Modighs bok är vacker och plågsam lite på samma sätt. Det svider i fingrarna av att bläddra.