Kultur & Nöje

Michel Houellebecq: "Underkastelse"

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
År 2022 vinner Muslimska brödraskapet det franska presidentvalet, i hård kamp med Nationella fronten. Det är utgångspunkten för Michel Houellebecqs nya roman, "Underkastelse".
Foto:
År 2022 vinner Muslimska brödraskapet det franska presidentvalet, i hård kamp med Nationella fronten. Det är utgångspunkten för Michel Houellebecqs nya roman, "Underkastelse".
Foto:

Med sina romaner har den franske författaren Michel Houellebecq alltid väckt en mängd olika reaktioner. Så även med årets, "Underkastelse". Minst sagt. Kulturskribenten Ingrid Elam har läst en dystopi om ett Frankrike där religionen har allt större makt.

Michel Houellebecq

"Underkastelse"

Översättning Kristoffer Leandoer

(Bonniers)

Michel Houellebecqs senaste roman "Underkastelse" är en dystopi, en berättelse om hur ett muslimskt parti tar makten i det sekulära Frankrike. Den kom ut på franska den 7 januari i år, samma dag som attentatet mot satirtidskriften Charlie Hebdo, då 13 personer dödades.

Mycket tidigt blev det för sent att läsa romanen i ett annat ljus än det mörker som lägrade sig över Paris. Frankrikes president Hollande anklagade Houellebecq för att vara islamofob och gå högerpopulistiska Nationella frontens ärenden, medan frontens ledare Martine Le Pen hade uttalat sig gillande om den hotbild romanen målar upp. Ingen av dem hade läst boken.

Hur går det då att läsa romanen nu, tio månader senare, när den kommit i tonsäker översättning av Kristoffer Leandoer? "Underkastelse" utspelar sig några år in i framtiden; det är presidentval, Martine Le Pens högerpopulistiska Nationella fronten får knappt 30 procent av rösterna och vinner första omgången. Muslimska broderskapets Mohammed Ben Abbes tar hem andraplatsen med sina dryga 20 procent; valets förlorare, vänstern och liberalerna, ställer sig bakom honom för att hindra Le Pen, och Ben Abbes vinner valet i andra omgången.

Scenariot är som det brukar vara hos Houellebecq: Den verklighet han skildrar är bara ett kort steg bortom den vi kan känna igen, lite överdriven bara, som det blir när en tendens dras ut till sin yttersta konsekvens. Det gäller vilken del av samhället han än tar sig an: marknadskrafternas inverkan på privatsfären, sexturismen, kulturlivet, eller som i "Underkastelse", religionen.

Men de territorier Houellebecq ritar kartor över är inte huvudsaken; de är bara den fond mot vilken hans huvudpersoner avtecknar sig. Hur islamofob han än kan ha framstått i sin tidigare roman "Plattform", är han i "Underkastelse" inte ute efter islam i första hand, utan siktar i stället, som alltid, mot de storstadsintellektuella som ägnar sig åt kulturrelativism, det vill säga bekänner sig till humanistiska värden som tolerans och yttrandefrihet samtidigt som de blundar för fundamentalistiska sedvänjor de aldrig själva skulle stå ut med, från sharialagar till kvinnlig könsstympning.

Romanens berättare, François, är just en sådan man, universitetslärare, expert på den dekadente författaren Hyusmans och uttråkad tvångsförförare av studentskor. När ledaren för muslimska broderskapet blir president anpassar François sig och tar ett steg i taget mot islam som i vissa avseenden passar honom bra. Han får bättre betalt om han konverterar och han kan ha fler fruar än en.

Att islamska studieplaner införs i skolorna och att alla judar, inklusive en av hans flickvänner, måste lämna Frankrike noterar han utan större engagemang. Däremot beklagar han att alla kvinnor börjar bära slöja och klä sig i stora tygsjok eftersom hans liv blir så mycket tråkigare när han inte längre blir upphetsad av korta kjolar och snäva tröjor. Det handlar alltså om en satir som inte ligger så långt från det slags satir som bedrivs i tidningen Charlie Hebdo – den iakttar världen med kylig blick och slår åt alla håll!

Houellebecq är underhållande, det går inte att komma ifrån. Det finns emellertid också ett starkt vemod under den satiriska ytan. Houellebecq låter François möta en rad personer som kommenterar utvecklingen ur olika politiska vinklar, innan det muslimska broderskapet vinner. Det är ingen katastrof, det mesta förblir sig likt utom skolan och universitetet som presidenten Abbes, en mild och moderat muslim, helt rätt uppfattar som centrala för samhällets framtid. Och Sorbonnes nye rektor är en kappvändande konvertit som skickligt rinner in i det maktutrymme som öppnats efter valet, där han tycker sig se att Europa är döende medan islam blomstrar.

François är en typisk Houellebecq-figur, solkig och ensam, utan kontakt med sina föräldrar och utan annat liv än det som finns i böckerna eller korta ögonblick med ständigt nya sexpartners. I den nya muslimska verkligheten blir han en sökare som prövar en sista möjlighet, religionens. Under ett besök på ett katolskt kloster inser han att mystiken, uppenbarelsen, inte är något för honom och så fastnar han till slut för underkastelsen som vägen till lycka. Islam betyder underkastelse.

Frågan är var Houellebecq själv befinner sig i allt detta. Är han, som det hävdats av exempelvis Mark Lilla i New York Review of Books, i grunden en kritiker av den europeiska upplysning vars liberalism skapat individualism, ensamhet och fria marknadskrafter? Är han djupt konservativ? Eller kritiserar han vänstern från vänster?

Det som gör Houellebecq så läsvärd är just att man aldrig är riktigt säker, tolkningen ligger i betraktarens öga och det tvivel han skapar tvingar till eftertanke: Vad bör göras i den värld vi lever i är den allvarliga fråga man som läsare av Houellebecq ställer sig. 

Fakta

Michel Houellebecq

Fransk författare född 1958 på Réunion. Han fick sitt stora genombrott med romanen "Elementarpartiklarna", som kom på svenska 2000 och även har filmatiserats. Han har sedan dess haft stora framgångar varje gång han givit ut en roman och fick "Goncourtpriset" för "Kartan och territoriet" 2010.

Idag (16/10) utkommer hans senaste roman "Underkastelse" på svenska. I hemlandet har den väckt stor debatt och uppmärksamhet. Med tanke på att attentatet mot Charlie Hebdo skedde samma dag som boken kom ut avbröts all lansering.

Romanens första mening: "Under all mina dystra ungdomsår höll Huysmans mig sällskap och förblev en trogen vän."

Visa mer...