Kultur & Nöje

Galleri Wallner: "Nina Roos och Disa rytt"

Simris Artikeln publicerades
Nina Roos: A thin white line cuts the space II", olja på duk, 200 x 240 cm.
Foto:Pressbild Galleri Wallner
Nina Roos: A thin white line cuts the space II", olja på duk, 200 x 240 cm.

Från chockrosa till dovt och neutralt. Galleri Thomas Wallner visar två konstnärer som har sin utgångspunkt i en konkret rumslighet. Konstskribenten Isac Nordgren har sett galleriets nya utställning.

Nina Roos och Disa Rytt

Galleri Thomas Wallner, Simris, pågår t.o.m. 28/8.

Disa Rytt målar på en transparent polyesterduk vilket skapar illusoriska effekter. Hela hennes utställning går i färgerna vitt, chockrosa och en brun, närmast guldfärgad, nyans.

I vissa bilder målar hon över den rosa färgen med ett tunt vitt lager för att dämpa den medan hon i andra låter den vara fluorescerande stark. Effekten blir att den rosa färgen tycks ge ett återsken som syns på den vita väggen bredvid målningen, något som bland andra Anders Sletvold Moe tidigare arbetat med.

Flera av Rytts verk består av separata delar som hon kombinerar och som för en dialog med varandra i rummet. Allra bäst är ett verk vars ena del består av en målning som installerats på en kort stång så att den står ut från väggen, som en skärm. Breda linjer skapar optiska effekter när betraktaren ser stången genom den transparenta duken.

På väggen intill har Rytt placerat tre trianglar i sin starka rosa nyans, likt stora playknappar eller liggande pyramider. Om man åter för blicken mot duken som försöker tar sig in i det fysiska rummet så ser man att de tre trianglarna motsvarar de vita luckor som finns i den andra målningen. De tre trianglarna tycks ha lösgjort sig från den större duken och upprättat sin egen tillvaro i rummets fria utrymmen.

Nina Roos använder inte chockrosa, hennes dominerande färger är dova och neutrala. Hon är också mer målerisk och organisk än sin medutställare. Roos måleri är till stor del abstrakt men det har sin utgångspunkt i en konkret rumslighet. Liksom Rytt försöker hon att skapa måleriska illusioner men hos Roos sker förvandlingen inom bildens ramar. I de båda målningarna med titeln A thin white line cuts the space ritar hon upp en tydlig men samtidigt skör rumskonstruktion. Rummet mäts upp och faller sönder. Väggarnas inbördes förhållande saknar logik och skapar synvillor samtidigt som linjer skjuter in och genom bildrummet som spjut. I den närmast monokroma målningen The Closest and the Farthest IV har linjerna blivit till rispor som skär upp bildytan, som sår i kött.

I målningen The Room and the Thought skönjer man en stol sticka fram bakom en massiv form som skärmar av vårt försök till förståelse. Roos visar fragment av verklighet men vi kan fortfarande inte greppa om den övergripande helheten. Det finns en oerhört lockande mystik i Nina Roos måleri. Det rör sig i ett mellanrum mellan det abstrakta och det konkreta, ett flyktigt tillstånd av form och färg.

Än en gång har Thomas Wallner lyckats kombinera två starka konstnärer så att de dessutom förstärker varandra. Det finns hos Roos och Rytt en gemensam sublimitet men också tekniska likheter. Bland annat så använder båda dukens ramar som en del av målningen. Det finns hos båda en strävan att frigöra måleriet från rummets begränsningar och samtidigt ta det i besittning.