Kultur & Nöje

Så skapas en svensk-arabisk maqam

krönika Artikeln publicerades
Jafar Hasan Aboud. oud, Tina Quartey, diverse rytminstrument, i Östra Hoby.
Foto:Bengt Eriksson
Jafar Hasan Aboud. oud, Tina Quartey, diverse rytminstrument, i Östra Hoby.

Hur svensk kan en oud, den arabiska lutan, bli? Och musiken, vilka vägar kommer de olika musiktraditionerna att ta när nya möten ger nya klangvärldar? Kulturskribenten Bengt Eriksson funderar efter en arabisk kulturkväll i Östra Hoby.

Tio strängar i par samt en extra bassträng (alltså sammanlagt elva strängar), päronformad kropp och bakåtböjt huvud, inga band på halsen. Strängarna är av nylon och musikern spelar med ett långsmalt plektrum av plast. Instrumentets kropp kan, beroende på var instrumentet byggts och vem som byggt, vara något större eller mindre och ha något längre eller kortare hals.

Det var en kort beskrivning av en luta – närmare bestämt den arabiska lutan, som den brukar kallas, eftersom den här sortens luta främst spelas i arabländer. Fast oud – eller ud, så kan det också stavas – finns även i Grekland och dessutom i Israel, där oud blivit ett dubbelt ”nationalinstrument”: arabiskt och judiskt, palestinskt och israeliskt.

Hur svensk kan en oud bli? Kommer vi framöver att tala om det skånsk-arabiska stränginstrumentet oud? Som i lördags, då föreningen Viljan arrangerade en ”Arabian Allnighter” med musik, poesi, konst, film och mat på Folkhemmet i Östra Hoby. Fullsatta bord med en blandning av svenskar och flyktingar. Vid vårt bord hade vi sällskap av två yngre bröder från Syrien (och Borrby) samt ett äldre, pensionerat skånsk-tunisiskt par.

Efter maten (hummus, tabbouleh med flera arabiska smårätter) gick musikerna – Jafar Hasan Aboud & Mazguf Ensemble – upp på scen. Jafar Hasan Aboud kommer från Irak men bor nu i Malmö. Han spelar oud och sjunger. Övriga musiker, som väl annars mest brukar spela svensk folkmusik: Tina Quartey, slag- och rytminstrument, Allan Skrobe, mandola, och Pär Moberg, saxofoner.

När de spelar ihop så händer förstås någonting: musikkulturerna möts och påverkar varann, samspelar och integreras. Snabbare eller mer långsamt. Men det sker, tonerna och rytmerna kommer att mötas. För musikkulturer är som människor: både olika och lika. Och som för att påpeka detta har Jafar Hasan Aboud besökt stadsbiblioteket, letat bland uppteckningar av ”Svenska låtar” och hittat en brudmarsch, som han och Mazguf Ensemble spelar tillsammans.

Därmed skapas en ny maqam – en svensk-arabisk maqam. Nej, jag vet inte om det kan beskrivas så men det låter så. Förenklad beskrivning: Västerländsk musik bygger på tonskalor, dur och moll. Arabisk musik bygger istället på maqam eller maqamat (i mångplural; det finns oräkneligt många). Också en maqam består av en samling toner som av någon anledning anses höra ihop men maqamat är mer av känslo- eller stämningsskalor.

När toner från en svensk folklåt förenas med arabiska toner i en maqam så skapas alltså något tidigare ohört. Typ en ny maqam. Något liknande hände i fjol då sångerskan Batool Ardat och lutisten Yazan Alqaq, bägge från Syrien, medverkade på Backafestivalen. Plötsligt började Yazan Alqaq, nu bosatt i Malmö, att spela ”Du gamla du fria” på oud. Sveriges nationalsång blev svensk-arabisk.

Ännu mer av detta svensk-arabiska möte hörs på albumet ”Babylon Tales”, där Ali Sabah, också från Irak och bosatt i Malmö, spelar oud ihop med Per Knagg, bas, och Dan Svensson, rytminstrument. Ali Sabahs musik reser från Bagdad till Malmö. Hans toner berättar musikaliska historier. Vissa tonföljder låter arabiska; andra får mig att tro att någon snart ska sjunga en svensk visa.

Så måste jag också nämna Abd el Rahman el Khatib (1922-2013). Abdo, som han kallades i Sverige, var först: den första som förenade arabisk oud och maqam med… ja, kanske inte svenska traditioner utan med den västerländska musik som vi i Sverige var mer vana att höra.

Abdo, född i Egypten, träffade en svensk sjuksköterska, flyttade hit och blev musiklärare i Södertälje. På 1960- och 70-talen gjorde han flera skivor med bland andra flöjtspelaren Björn J:son Lindh och gruppen Solar Plexus. Jag minns ett besök hemma hos Abdo och hustrun Laila. Han och jag gick ner till musikrummet i källaren. Abdo tog fram sin oud – och en örnfjäder. ”Idag är det svårt att få tag på örnfjädrar”, sa han. ”Också jag får snart börja spela med plektrum.”

Kortkultur

4 x lokal musik

1. Sångpoeten Maria Eggeling ska presentera nya kompositioner på några digitala ep:n. På den första, ”One Hand Each”, finns tre pianobaserade låtar med extra stuns av Michala Østergaard-Nielsens trummor och Isa Savbrants kontrabas. Amerikansk sångpoesi, klassiskt, lite jazz. Mitt favoritspår ”Captain” är en fin, melodisk sång där Maria sjunger lika vackert som alltid.

2. Likaså sydostskånska sångerskan Imla, privat Emelie André, är aktuell med singeln ”Sunny Street” – en blåögd soulpoplåt med lite funk i botten. Imla lyckas ta tag i både melodin och rytmen och får låten att långsamt klistra fast i huvet. Lovar gott inför ett kommande album.

3. Kristianstadsbandet Dark Continent är också aktuella med singeln ”Dancing On My Own”. Lite popigare väl (eller så har tiden förändrat öronen) men Christer Paulstrups elgitarr kan fortfarande råvräka och Ola Mohlin sjunger – ja, halvskriker – ännu bättre nu än på 80-talet med en röst som likt en sårskorpa ständigt går upp.

4. Adel Kjellström – tidigare medlem i skreggaebandet Rockamöllan och bosatt i mina trakter bortåt Heingeberg – har startat musikgruppen Nu och gjort en video med låten ”Efter alla dessa år”. Genre: fullvuxen rocksångpoesi. Eftertänksamt gungande framåt och stjärnelgitarristen Pål Wikén driver på ännu mer.

Läs mer

Om krönikan

Varje onsdag publiceras en krönika på den här platsen. Författaren och kulturskribenten Bengt Eriksson (Vollsjö) skriver varannan vecka.

Visa mer...