Kultur & Nöje

Sångpoetisk afton med lyhörd dialog

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:

Mer än en konsert eller som en konsert från och om en parallell värld. Så beskrivs Lena Måndotters föreställning på Scala i Ystad av en märkbart tagen recensent.

Var mig nära

Medverkande:

Lena Måndotter med Pierre Engström, Åsa Gjerstad och Ronnie Hall.

Var:

Biografteatern Scala, Ystad.

När:

8/4.

Bäst:

Lena Måndotters inlevelse. Att hon blir ett med orden och tonerna, poesin och budskapet.

Lika bra:

De tre musikerna skapar en nära nog andlig stämning.

Konsert är ett futtigt – ja, förringande – ord vad gäller den här kvällen. Snarare en musikalisk och poetisk seans, en meditation med Lena Måndotter som ett sjungande, talande medium.

Hon för oss till länder, kulturer och (sång)poesi där mystiken finns kvar, inte har moderniserats bort och försvunnit med den så kallade utvecklingen. Med på resan, vars ord och toner går från bergen på Kreta genom Syrien och Spanien till Tommarpsån på Österlen, är Kassandra (den grekiska mytologins sierska).

Med på scenen är tre perfekt utvalda musiker. Pierre Engström, gitarr och bouzouki, spelar i lyhörd dialog med Lena Måndotter, medan Åsa Gjerstad, cello, och Ronnie Hall, främst munspel, fyller i och lägger till. Instrumenten skapar en mässande musikalisk stämning. Eller ska ordet vara andlig?

Måndotter framför sång- och skriftpoesi av Leonard Cohen, Laurie Anderson, Patti Smith, Vladimir Vysotskij, Lorca och Adonis med flera. Även några egna sånger och traditionella sånger från Grekland. Deklamationen av Lorcas dikt ”La guitarra” (till Engströms flamencorytmer) är gripande som en famn. Sången i ”You know who I am” (av Cohen) och egna ”The way to the rose” är underbar som en smekning.

Nej, jag kan inte välja favoriter. Varje sång framförs på högsta, yttersta och innersta nivå. Ibland när jag hört Måndotter har jag tyckt att hennes personlighet tagit över och blivit ett manér. Så är det inte alls denna kväll på Scala i Ystad utan hon stiger in i tonerna och orden, låter dem bottna i sig och förmedlar de poetiska budskapen, som blir samhälls- och livskritiska, lika vackert som smärtsamt, så djupt och tydligt hon kan.

Även mellan sångerna kommunicerar hon poetiskt med publiken. Och med Kassandra, sin följeslagerska, som nog är Måndotter själv. Hennes andra del och liv: Den parallella värld, som hon berättar om, där mystik, spådomar och känslor är verktyg för att förstå och förändra sig själv och världen.

Lena Måndotters föreställning ”Var mig nära” (ursäkta om jag låter flummig) lockar fram den Kassandra som finns i oss alla.