Kultur & Nöje

Sara Larsson: "Den första lögnen"

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Sara Larsson, född 1973, debuterar med "Den första lögnen". Arbetar som konsult, ofta anlitad i förändringsprocesser av kommunal verksamhet.
Foto:Anna Ledin Wiren
Sara Larsson, född 1973, debuterar med "Den första lögnen". Arbetar som konsult, ofta anlitad i förändringsprocesser av kommunal verksamhet.

I rättegången frikänns tre våldtäktsmän, som lever vidare i sina liv. Tills ett äldre fotografi dyker upp. Kulturskribenten Bengt Eriksson har läst Sara Larssons obehagliga kriminalroman "Den första lögnen".

Sara Larsson

"Den första lögnen"

(Norstedts

På omslaget uttrycks ett slags devis i två meningar: ”Det finns brott som ingen vill minnas. Det finns brott som ingen får glömma.” Jag kan uttrycka något liknande: Det finns böcker jag inte vill läsa. Det finns böcker jag måste läsa.

Sara Larsson debuterar med en obehaglig (kriminal)roman; obehaglig på grund av det verklighetsnära ämnet och prefixet kriminal- för att det som sker är kriminellt. Berättelsen inleds med en epilog om vad som hände i Visby sommaren 1997. Det var på en privat fest. Där blev Josefin, 16 år, våldtagen av skolkamraterna Oskar, Rikard och Jonas. En brutal våldtäkt, riktigt otäck. ”Inte värre än vilket hardcoresex som helst”, enligt Oskar.

Det fortsätter i nutid, från 2010 och framåt, först i Thailand och sen i Stockholm. Efter en framgångsrik fotbollskarriär har Oskar Engström blivit förebilden för dagens ungdom. Han skriver en populär pappablogg och har fått ett hedersuppdrag för Riksidrottsförbundet.

Det är då det sker: det förflutna återkommer i form av ett foto som bifogas ett mejl till en annan av de före detta kompisarna, Jonas. På fotot syns Josefin. Hon är naken. Bilden togs vid våldtäkten.

Med familjen Engström – Oskar, hustrun Veronica och deras barn, Viggo och Emma – som epicentrum skildras de evigt kvardröjande ringarna efter våldtäkten. Mellan raderna återkommer frågan: Hur kan man efter något sådant leva med sig själv? Det gäller alla tre: Oskar, Rikard och inte minst Jonas, som ljög så att de kom undan vid rättegången. Det gäller också Josefin, som skyller på sig själv. Det gäller poliserna, som utredde. En dåligt gjord utredning, enligt Sara Larsson.

"Den första lögnen" är en stark roman som tar ett obehagligt grepp. Men mycket av det som sker, det sker genom författaren. Hon berättar om händelser och beskriver personer men gestaltar sällan eller aldrig. Jag hade velat veta mer om de tre våldtäktspojkarna, vilken bakgrund de har och hur de kunde växa upp till så olika sorters män.

Vad som på ett positivt sätt skiljer Sara Larssons roman från andra, liknande (kriminal)romaner är att hon inte utser en kvinnlig Dirty Harry som skipar sin egen, privata rättvisa. "Den första lögnen" slutar otroligt nog med en gnutta hopp. Män kan ändra sig. Kvinnor kan överleva. Bäggedera med tillägget: trots allt.