Kultur o Nöje

En lek med identitet och masker

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Fullt bärbara handskar, men också raffinerade experiment i färg och form som raserar gränsen mellan mode och konst. 2 bilder
Foto:Mårten Svemark
Fullt bärbara handskar, men också raffinerade experiment i färg och form som raserar gränsen mellan mode och konst.

Lädret sluter sig om fingrarna och följer smeksamt armens linje. Mjuk smyckeskonst, kallar Thomasine Barnekow sitt arbete. Resultatet är handskar som doftar makt och erotik, i en lek med identitet och masker, rollspel och haute couture.

"Möte i vinterträdgården med Thomasine"

Thomasine Barnekow, Regionmuseet Kristianstad, t. o. m. 4 september.

På Regionmuseet i Kristianstad visar hon handskar som gjorda för boudoirer och rymdskepp, där sensualism möter science fiction. Med täta stygn sys det naturliga och artificiella ihop, det lenaste lammskin och transparent plast.

Det första som möter i utställningen är en praktfull bukett där skinnet lyser mot bladens mörkgröna glans. Handskar exponerade som prunkande orkidéer och liljor, där kulörerna speglas i varandra som natt och dag: apelsin och oxblod, cerise och malva, citrongult och syrenens ljusaste violett. Så lyder titeln "Möte i vinterträdgården med Thomasine", där det snarare är drivhusets tropiska blomster än den nordiska naturens mossa och barr som manas fram. Likväl finns hennes rötter på Sinclairsholm utanför Vinslöv. Efter utbildningen i konceptuell design på prestigefyllda Design Academy Eindhoven i Nederländerna landade hon i Paris fashionabla Maraiskvarter. Sedan tio år tillbaka har hon utvecklat och förnyat handskmakandets anrika men snudd på bortglömda konst. Det är hantverk på högsta nivå, förenat med ett djärvt konstnärligt utforskande som ruckar på invanda funktioner och konventioner. Nog handlar det bitvis om fullt bärbara handskar, men också raffinerade experiment i färg och form som raserar gränsen mellan mode och konst.

Med namn från världens metropoler - Paris, New York, Madrid, Istanbul, Tehran, Seoul - bär handskarna spår av de resor och möten som utgör Thomasine Barnekows inspiration. Fast lika gärna går tanken till det tidiga 1900-talets modernistiska avantgarde, där kubismen bröt upp motivet i geometriska former medan futurismens dynamiska arkitektur hyllade rörelsen och kraften. Inte minst briljerade tidens konstnärer som Pablo Picasso, Sonia Delaunay och Natalia Goncharova med sina radikala kostymer och scenografier för Ryska balettens banbrytande uppsättningar i 1910- och 20-talets Paris. Sinnrikt använde den abstrakta konstens uttryck för att ge scenkonsten en ny dimension. På liknande sätt arbetar Thomasine Barnekow med geometriska inslag, som spiraler och cirklar, i ett sofistikerat samspel mellan form, färg, material och textur. Att hon ett flertal gånger anlitats av Operan i Paris förvånar inte.

Utställningen är byggd kring hennes samarbeten med designer, fotografer och konstnärer, som iscensatt och tolkat hennes handskar i en svit tjusande fotografier och bilder. Fast jag hade gärna velat se mer av bakgrunden till dessa samarbeten, liksom tillverkningens mästerliga hantverk, utfört i Europa. Likaså saknar jag en lite djupare inblick i hennes egen designprocess, som endast glimtar förbi i en alltför kort videodokumentär.

Den franskitalienska arkitektgruppen MenoMenoPiu Architects står för scenografin. I det inre rummet väntar deras koncentrerade spegelsal som förtrollar och förvillar, där handskarna reflekteras och dubbleras likt en paradisisk flora och fauna. Jag läser att rekvisitan av trä och stenar hämtats från Sinclairsholm. Men det känns mindre väsentligt när de effektfullt arrangerade skapelserna stjäl all uppmärksamhet.

Händer sträcks ut, fingrar pekar, långa handskar slingrar sig i flätat skinn likt piskor eller ormar medan svart spets och läder eggar och förför. Det är handskar som skulptur och tecken, som uppsluppen cirkuskonst, ljuva hallucinationer och levande väsen. Thomasine Barnekow ville skapa en dröm av handskar. Det har hon lyckats med.